- Project Runeberg -  Östergötland / I. Östergötlands historia från äldsta intill nuvarande tid /
152

(1914-1920) [MARC] Author: Anton Ridderstad
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - III. Östgötalagen - 1. Kyrkobalken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 ÖSTGÖTALAGEN.
den begrafva detsamma med tillhjälp af åtta tillkallade män. Vägrade
de tillkallade komma, fingo de böta tre mark, fördeladt på bonden,
konungen och häradet. Ville prästen ej jorda den döde, fick han böta
tre mark till biskopen. Om stafkarl (tiggare) dog i socknen, var präs¬
ten skyldig göra honom den sista tjänsten, om han än ej ägde mer än
staf och påse.
För sin tionde skulle biskopen viga de heliga oljorna, prästen, kal¬
ken och mässkläderna. Hvart tredje år skulle han besöka socknen och
hade då med tolf medföljande män rätt till underhåll af prästen. Vid
dessa besök skulle biskopen konfirmera folk och undervisa den nämnd,
som var tillsatt att rannsaka om en hel del brott, hvarvid noggranna
föreskrifter förekommo.
Bonde var skyldig att på söndagen komma till kyrkan. Prästen
skulle underrätta om veckans helg- och fastedagar.
Oih någon osed förekom, skulle prästen därom underrättas. Han
skulle då tre söndagar stå i kyrkdörren och bedja den skyldige besöka
sig och rätta sig. Rättade sig icke den skyldige, skulle prästen gå
hem till honom och bedja honom rätta sig samt säga: Jag har kallat
dig. Om han äfven nu ej rättade sig, skulle prästen tillsammans med
kyrkovärdarne besöka honom och bedja honom rätta sig. Nekar han
nu, kunde det sluta med både fasta och böter.
Fyra fridstider finnas angifna: julfrid, från julafton, sedan afton¬
sången är sjungen tills aftonsången är sjungen å åttonde dagen efter
tolftedagjul, påskfrid från onsdagen i dymmelveckan till efter afton¬
sången å åttonde dagen efter första påskdagen, pingstfrid från pingst¬
afton till åttonde dagen därefter, kyrkmässohelgden från det aftonsån¬
gen är sjungen föregående afton tills dagens aftonsång är sjungen. Den,
som under dessa tider förorättade någon, skulle till biskopen böta tre
mark.
Skärtorsdagen, vid Persmässan i Linköping samt Olsmässan i Sken-
ninge och Larsmässan i Söderköping voro äfven fredstider, så att om
någon högg, slog eller dräpte dit- eller bortfarande, ökade han sin sak
med 40 mark, deladt lika emellan konung och biskop.
Gjordes dråp eller hor i kyrkan, var kyrkan ohelgad, och den
brottslige skulle ånyo låta viga kyrkan. Straffet bestod i bann, hvil-
ket straff kunde ökas, och om saken gick till konungen, kunde hals¬
huggning blifva följden, hvarjämte den skyldige lades utom kyrko¬
gården. Hans arfvingar togo hans egendom, men konungen hans lös¬
ören.
En hel del straffbestämmelser i böter, fasta och bannlysning upp¬
tagas dessutom för straffbara handlingar. För vissa mål stämdes fram¬
för kyrkdörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:14:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ridoster/1/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free