Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - III. Östgötalagen - 2. Edsörebalken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖSTGÖTALAGEN. 153
2.
Edsörebalken
handlar om edsöresbrotten. Den, som bröt emot den af konungen be¬
svurna friden och handlade emot något, som var föremål för denna ko¬
nungens ed, sades bryta mot konungens edsöre. I denna balk finna vi
hemfrids-, kvinnofrids-, kyrkofrids- samt tingsfridsbrott jämte andra
brott upptagna som edsöresbrott. Ändamålet med att på detta sätt
beteckna vissa brott som edsöresbrott var att genom en särskild sträng
bestraffning af de i edsörebalken upptagna våldshandlingar ytterligare
betrygga den allmänna säkerheten. Hvar och en, som bröt mot konun¬
gens edsöre, och alla de, som voro honom behjälpliga, hade förverkat
allt, hvad de ägde å jorden, och voro biltoga öfver hela riket. Deras
gods skulle skiftas i tre lotter, en åt målsägaren, en åt konungen och
en åt häradet. Denna stränga bestraffning gällde emellertid endast
vissa friden störande handlingar.
Ett par ex. anföras ur denna balk. På ett ställe afhandlas om, då
en hustru mördar sin man eller en bonde sin hustru. Om han gjort
det, skulle han steglas, och om hon gjort det, skulle hon stenas. Fanns
endast misstanke på ett dylikt brott, var det förr, säges det, lag, att
den misstänkte skulle värja sig med »järn och Guds dom», men järn¬
börden tog Birger jarl bort. Men ville de, som kärade, hafva konun¬
gens räfst, då skulle den misstänkte gripas. Båda parterna skulle nu
låta höra vittnen, om sådana funnos, eller ock skulle man söka få den
misstänkte att erkänna. Funnos vittnen eller den misstänkte själf
erkände, skulle han steglas eller hon stenas. »Järn och Guds dom»
kallades påbudet att med vidrörande af glödgadt järn bevisa sin
oskuld.
På ett annat ställe heter det, att om någon saklöst eller den, som
var oskyldig, olagligen halshöggs, hängdes eller steglades, skulle den,
som det gjort, böta enligt dråpabalken. De, som vittnade, skulle äfven
böta. »Stockades» eller sattes någon så, att hans fötter ruttnade, er-
lades 40 marks böter, men stockades han »makliga», d. v. s. på lämp¬
ligt sätt, erlades 3 marks böter.
Andra mål, som här upptagas, äro om våld eller misshandel på
kyrko- och tingsväg, om fot eller hand afhöggs, om barnamord, om en
moder låg ihjäl sitt barn, om en mördad lades i lönn, om hemgång å
annans åker och äng, eller om någon »bröt Guds lås», d. v. s. begick
stöld af säd, om mordbrännare o. s. v.
Förutom de straff, som framgå af ofvanstående, bestodo straffen i
denna balk, liksom i lagen för öfrigt, oftast af böter, hvilka gemenligen
gingo »till treskiftes», nämligen till målsäganden, konungen och häradet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
