Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Sten Sture - Stegeborgs slott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1X2 UNIONSTIDEN.
Danmark. Bl. a. innehade han Stegeborgs slott och län, som han jämte
Aska härad bekom i början af år 1481. Förhållandet var emellertid då
ännu godt, och herr Sten befallde något senare, då Ivar ansågs hotad
af konung Kristian, Östergötlands städer att på Ivars tillsägelse sända
honom manskap och proviant. Brytningen kom emellertid. Ivar förfor
nämligen i många afseenden egenmäktigt. Förgäfves sökte Sten att
få ett möte med bonom i Linköping år 1487. Ivar hade några år där-
förut som förläning ytterligare bekommit Öland med Borgholm. Hit
hade han nu begifvit sig, och Sten Sture fann sig föranlåten att här
belägra Ivar, då han icke ens kunde få ett samtal med honom. Unge¬
fär vid samma tid belägrades äfven Stegeborg af östgötaallmoge och
ortens adelsmän under ledning af Knut Eskilsson Banér, som ägde och
bebodde Skenäs vid Bråviken. Stegeborg måste sistnämnda år gifva
sig. Borgholm höll sig något längre, men kom äfven det under Sten
Sture. Ivar Axelsson afled icke långt därefter i Skåne. Hans trogna
maka Magdalena Karlsdotter bosatte sig i Söderköping, där hon afled
1495.
Unionsvänner funnos emellertid fortfarande. Den i vårt land redan
under äldsta tider förekommande afundsjukan gaf sig äfven nu till¬
känna. En annan anledning till missnöje med Sten Sture var, att han
endast undantagsvis lämnade några större förläningar.
Genom Kalmar recess 1483 hade t. o. m. Danmarks konung Johan,
gemenligen kallad Hans, blifvit erkänd som Sveriges konung, men det
var på sådana villkor, att Sten Sture lyckades* ännu i fjorton år bibe¬
hålla rikets själfständighet. Men slutligen tillkommo äfven svårigheter
med anledning af krig mot Ryssland.
Stegeborgs slott. Missnöjet tilltog. Anledning till en ny tvist
uppstod äfven vid Nils Stures död i aug. 1494. Denne Nils var af
Natt och Dag-ätten men hade antagit sin moders
namn (fig. 155). Hans son, Svante Nilsson — som
aldrig antog Sturenamnet — ville behålla det af fa¬
dern innehafda Stegeborgs slott. Besättningen, som
icke utfått sin lön, vägrade till en början att utlämna
slottet till riksföreståndaren. Såväl den sistnämnde
som rådet sände då från Stockholm ombud ned till
Stegeborg för att utreda förhållandet om slottslofven.
155. Nils Stures Det befanns, att denna skulle hållas till kronan och
sigill. still de fyra, som all slottslofven tillkommit här i
riket». På detta svar sände ärkebiskop Jakob
Gottskalk Arendsson Ulf, Erik Ottosson Björnram och Knut Eskils¬
son att anamma förenämnda slott och slottslofven. Först i slutet af okto¬
ber kunde öfverenskommelse ske med besättningen, hvilken det medgafs,
att den, sedan den uppgifvit slottet, icke skulle tvingas att tjäna någon
herre mot deras vilja utan få tjäna in- eller utrikes, hvem de ville, och
när de, som det heter i en samtida skrifvelse, begraft sin käre döde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
