Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Svante Nilsson och Hemming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSTIDEN. 191
och därtill hade helga torsdagsnatt — enligt en skrifvelse från domka¬
pitlet till herr Svante af den 14 maj 1507 — några bref och för¬
maningar, hvilka synas varit utsända af påfven och berörde den
kardinal, som emottagit hans befallning på stiftet, blifvit hemligen
uppslagna å domkyrkans dörr. Med anledning af att herr Svante där
äfven omnämndes blefvo de emellertid strax nedtagna.
Man ser bäraf, att Linköpings domkapitel hyste större fruktan för
riksföreståndaren än för den påfliga makten.
Det var ju en oerhörd oegentlighet, att Gad icke skötte sitt stift,
men stiftet hade sin man i den nitiske Hans firask, som från 1501
var domprost i Linköping. Och för rikets bästa och försvar var Hem¬
ming Gad oumbärlig. Redan 1504 hade Gad från riksrådet fått erinran
om, att söka stadfästelse på sitt val till biskop. Och i oktober
150(> erhöll han ytterligare en skrifvelse, att han skulle afstå från bis¬
kopsstolens inkomster och låta domkapitlet besörja sin kyrka med en
god man, och skulle han härför få vederlag af kronan, allt för att
kyrkan åter skulle komma till en god stadga. Gad gaf härpå till svar,
att han utan vidare påminnelse skulle ombestyra stadfästelsen, då det
blef frid. Men han påminde äfven om, att Kalmar stads intagande,
som skulle bidraga till freden, hade skett på hans bekostnad, samt att
det var för de tjänster, han gjort riket, som danskarna i Rom hade
arbetat honom emot. Domkapitlet fann sig emellertid icke belåtet med
detta svar. Gad begärde därför, att herr Svante skulle skrifva till ka¬
pitlet att sluta med sina stämplingar mot honom, >medan jag», säger
han vidare, »är i eder och rikets tjänst, och vill jag göra eder min
trotjänst full och aktar icke, hvad de mot mig stämpla. När I bjuder
mig fly, då är det tid men icke annars.»
Herr Svante skref äfven i mars 1507, då fråga uppstod om att lägga
beslag på biskopsinkomsterna, till domkapitlet och framställde, hvilka
olyckor kunde följa af att beröfva Gad de medel, hvilka han dagligen
använde till rikets bästa. Herr Svante omnämner vidare i sin skrif¬
velse, att dalkarlarne vid landstinget begärde, att »electus», som Gads
titel enligt tidens sed var, skulle hållas i välmakt, då han, liksom
tillförene biskop Kättil, afvärjt rikets fördärf af utländska herrar.
Herr Svante lofvade därtill, att domkyrkan skulle komma till en god
stadga.
Det är redan förut omnämndt, att Gad ännu 1511 uppbar sin bis-
kopstionde. Han fick det emellertid svårt. De andliga ville på grund
af bannlysningen icke hafva någon gemensamhet med honom, och ehuru
han skämtar med ryktena om bannlysning, kunde han icke infinna sig
vid rådsmötena. Från februari 1507 finnes en af Gad uppsatt skrif¬
velse i saken.
I jan. 1508 skrifver Strängnäsbiskopen till herr Svante och påmin¬
ner honom om, huru ärkebiskopen, han själf och flera andra andliga
bedt honom, att deras svenner eller folk >icke skulle komma i färd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
