Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Svante Nilsson och Hemming Gad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNIONSTIDEN. 195
att i Lybeck afsluta den påbörjade förbundsunderhandlingen med han-
sestäderna. Medan de öfriga herrarna kommo hem i oktober samma år,
blef Gad kvar i Lybeck för att bevaka de svenska intressena samt
stannade där ända till midten af år 1512.
Julen 1510 tillbragte riksföreståndaren i Vadstena, där han antag¬
ligen legat sjuk. I början af 1511 hade ett rykte omtalat, att danskar¬
na under prins Kristian skulle komma att härja Östergötlands städer
och biskopsgårdar samt Vadstena kloster med heliga Birgittas skrin.
Holger Karlsson Gera å Björkvik hade då gjort försvarsanordningar i
västra Östergötland vid Holaveden, hvilken väg prinsen sagt sig skola
komma. Han själf ämnade vistas å biskopsgården i Linköping, till
dess städerna blifvit sköflade. Därefter skulle han begifva sig till
biskopens gård Rönö, där han ville stanna, till dess det blef öppet
vatten. Emellertid lofvade Kristian, att om folket betalade sina gär¬
der, skulle ingen skada ske dem. Att detta löfte dock icke helt hölls,
är bekant, men skadegörelsen synes icke sträckt sig in i Östergötland,
enär prinsen aldrig kom dit utan drog sig söderut.
Något senare har herr Svante tillskrifvit Östergötland om rustnin¬
gar. Bengt Abjörnsson Hård på Händelö afgaf härå svar, dateradt
Händelö den 18 maj 1511. I svaret säges det, att brefvet blifvit kun-
gjordt både för köpstäderna och landsbygden samt att folket befunnits
villigt att gå mot rikets fiender »man ur huse, alla som femton år
gamla äro», så snart det behöfdes, för att bevaka Östersjökusten eller
Holaveden. Anledningen till denna offervillighet var, att de fått höra,
huru trolöst och illa fienden icke långt därförut betett sig i Västergöt¬
land och Jönköping, där allmogen »skinnades och miste hvad de hade*.
Likaledes begärde, enligt brefvet, allmogen i Östergötland, att Holger
Karlsson Gera på Händelö skulle få stanna kvar därstädes för att vara
>dem till hjälp och tröst, om så behof kan göras*.
Den 15 juni tillskrifver Bengt Åbjörnsson Hård åter herr Svante
och meddelar, att konung Hans, enligt utsago af de från Danmark åter¬
komna Gads svenner, hotade hemsöka särskildt Östergötland, och till¬
råder, att Holger Karlsson nedsändes dit. I brefvet rådes äfven att
»eders herradöme» — en vanlig titel till herr Svante — förvissar sig
om, att slotten äro väl försvarade.
I juli s. å. sänder herr Svante en kungörelse till >alla andliga och
världsliga, menige prästerskapet, frälsemän, köpstadsmän, kronans skatt¬
skyldige bönder och menige allmoge, som bygga och bo i Östergötland*,
om danskarnes härjning på Öland, deras nödtvungna återtåg till sina
skepp, sedan omkring 150 fiender blifvit ihjälslagna. Den tillägger,
att han nu skulle förena sig med Lybeckarna i Kalmarsund och söka
få en stadig och evig fred samt varnar slutligen för falska rykten och
stämplingar, som möjligen kunde uppstå i hans frånvaro.
På hösten 1511 skulle en herredag sammanträda i Stockholm. Där¬
förut hade Trötte Månsson på Stegeborg bekommit bref från herr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
