Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 3. Riksföreståndaretiden till unionens slut - Svante Nilsson och Hemming Gad - Ny biskop i Linköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196 UNIONSTIDEN.
Svante. Den 15 september skref Trötte som svar härpå, att bönderna
i Stegeborgs län icke ville besvara herr Svantes bref, förr än efter
herredagens slut, och innan dit hade kallats två bönder af hvarje härad
i Östergötland. De önskade därtill lindring i fodringen af hästarna.
Det framgår häraf, hurusom bönderna nu började vilja ha ett ord
med och deltaga i bestämmanderätten rörande landets angelägenheter.
Hansestäderna, hvars handel förstördes af detta krig, lyckades ändt-
ligen i november 1511 att mäkla fred med Danmark.
Vid jultiden begaf sig herr Svante till Västerås med anledning af
den nyupptäckta Sala silfvergrufva samt för att där fira julhögtiden.
Vid ett sammanträde med bergsmän kände han sig hastigt sjuk samt
försökte gå ut men nedföll död vid dörren till samlingsrummet. Detta
var den 2 januari 1512.
Ny biskop i Linköping. Vi hafva sett, hurusom Hemming Gad
mindre sysslade med sitt biskopsstift än med statens angelägenheter,
ehuru han alltjämt uppbar biskopsstolens inkomster. Då han icke del¬
tog i örlog eller var Sturarne på annat sätt behjälplig, vistades han
merendels på sitt biskopssäte Rönö. Med de andliga hade han föga
eller ingen förbindelse på grund af den bannlysning, påfven genom k.
Hans’ intriger i Rom utfärdat mot honom. Med de världsliga ledande
männen stod han, som vi sett, i närmare förbindelse, och med riksföre-
ståndarne Sten och Svante hade han stått i långvarigt och nära förhål¬
lande. I ett bref från 1508 kallar den sistnämnde Gad sin »käre broder
och synnerligen gode vän».
Det är redan omnämndt, hurusom missnöjet kommit till yttring
emot Gad såväl från påfvens sida som från riksrådet äfvensom från
hans eget domkapitel. Men herr Svante stod honom bi, och i en skrif-
velse till domkapitlet framhöll denne vådan af att lägga beslag å Gads
inkomster.
Den 29 januari 1510 afled ärkedjäknen i Linköping Johan Ganzo.
Gad vistades då i Söderköping och fick vid niotiden på aftonen, då han
»fick sig mat», bud om det plötsliga dödsfallet, som skett »vid ett slog
i dag». Gad, som ämnat sig upp till herr Svante i Stockholm, skref
nu till honom och meddelade, att prosten Hans Brask genast infunnit
sig i den aflidnes gård och »kändes vid» all kvarlåtenskapen. Gad gör
sig emellertid genast redo att på natten resa till Linköping för att
vara där före följande dag samt för att se hvilken af dera, som skulle
blifva arfvingen.
Han beder därjämte, att herr Svante för vår Herres död skulle fördraga
hans frånvaro till en tid. »Må så väl hända», heter det vidare i bref-
vet, »att detta kan till en del båta, då jag skall förvärfva konfirma¬
tionen i Rom. O, värdige herr fader, nu är min åker mogen, om jag
har lycka att skära den. Jag vågar halsen, om det bjudes mig olika.»
Huru länge Gad stannade i Linköping, och hvad han där uträttade,
är obekant, men den 28 april var han åter vid Rönö, hvarifrån han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
