Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 4. Under unionstiden - Domare och lagstiftning - Mynthus - Skatter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212 UNIONSTIDEN.
lätt att få lämpliga häradsboar på förslag, på grund af bristande läs¬
förmåga o. s. v. Vid yppad ledighet finnes äfven exempel på, att tjän¬
sten söktes eller att förord gafs. I ett bref af år 1507 förordar Hem¬
ming Gad hos riksföreståndaren en af sina svenner, Johan Nilsson, till
häradshöfding i Gullbergs härad, hvilket Gad då hade i förläning. Som
merit framhåller Gad, hurusom denne »min troman och tjänare, Johan
Nilsson, visat sig i rikets tjänst i Kalmar som en trodannessven och
skall han», som det sägs i rekommendationsbrefvet, »alltid vara edert
herradöme redobogen med sin underdåniga tjänst, enär helst han tillsagd
warder».
Högsta lagskipningen tillhörde sedan gammalt konungen. Riksföre-
ståndarne plägade ock resa omkring i de olika landskapen för att med
några tillkallade rådsherrar döma. Som exempel på, att äfven danske
konungarne sutto ting, anföres, att k. Hans under sin eriksgata höll ting
i Vadstena. Äfven nämndes särskilda domare att döma i särskilda mål.
Vid riksrådsrätten afdömdes de förnämligares rättegångar.
Rättsbegreppen voro vid denna tid icke synnerligen utvecklade, och
rättskipningen hade på det hela taget icke vunnit tillbörlig stadga.
Mynthus funnos sedan gammalt inom Östergötland i Söderköping och
Skenninge, men verksamheten synes till en tid blifvit nedlagd. År 1453
påbjöds emellertid, att det förutom i Stockholm, Kalmar och Åbo skulle
myntas i Söderköping. För hvarje mynthus skulle en tull på utländska
varor upptagas och öfverlämnas till myntmästaren i och för upprätt¬
hållande af mynthusen. Åtminstone delvis tillkom måhända detta på¬
bud därför, att redan under den tidigare delen af 1400-talet utträngdes
i Östergötland allt det inhemska myntet af det mer kopparhaltiga ut¬
ländska. Enligt Hildebrand kommo emellertid mynthusen i Kalmar och
Söderköping aldrig till stånd.
Förfalskning af mynt omtalas äfven från medeltiden. Olaus Magnus
vet att berätta, att han år 1500 var vittne till en myntförfalskares be¬
straffning i Linköping, då denne blef hängd i galgen. Vid kroppen
voro fästade de falska mynt, han tillverkat.
Skatterna voro mycket betungande på grund af de beständiga krigs-
oroligheterna. Ledingslaman, d. v. s. den skatt som fordrades, då le-
ding icke utgick, betalades i Östergötland efter den gamla attungs-
räkningen. Alla äldre fastigheter voro nämligen uppskattade i attungar
eller bråkdelar däraf. Men äfven gårdar omtalas (t. ex. i Ydre och
Bankekinds h:d). Vid sidan af attungsräkningen omnämnes äfven öre-
och örtugaskipan (i Hammarkinds, Skärkinds och Kinds h:d), spanna-
afgäld (i Bankekinds och Skärkinds h:d).
Då nya »gärder» behöfdes, utskrefvos dessa efter mantalet. För att
dessa gärder icke skulle falla alltför ojämnt, infördes i början af 1400-
talet en årlig skattläggning, därvid enheten var en helbesutenhet eller
s. k. »sätung». Mindre jordfastigheter slogos tillsammans och fingo
erlägga samma skattebelopp som en helsutten bonde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
