Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 4. Under unionstiden - Städerna - Handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214 UNIONSTIDEN.
rådmän synas tjänstgöra årligen. Dock fanns äfven något, som kallades
»halfstadsrätt», hvilken tillämpades för mindre städer. Borgmästame
och rådmännen bildade »rådet» eller som domstol »rätten». Det var be-
stämdt, att hälften af rådet skulle vara tyskar. Sedan gammalt hade
hvarje stad en fogde, som bevakade konungens rätt. Rådet och fogden
utöfvade tillsammans domsrätt, bestämde stadgar för städernas hus¬
hållning, näringar och politi, hade hand om finanserna samt hade till¬
syn öfver mått, mål och vikt m. m. I vissa städer fanns äfven en
underfogde, kallad byfogde. Andra tjänstemän voro stadsskrifvaren,
som förde protokoll vid sammanträdena, hade hand om skatteboken
o. s. v., vårdskrifvaren, som handhade ordningen, kämnärerna m. fi.
Handtverkarne voro sammanslutna i skrå med särskilda ordnings-
stadgar, hvilka fingo sin stadfästelse af rådet. Guldsmeder fingo endast
drifva sin verksamhet i städerna, öfrige handtverkare kunde arbeta
äfven på landsbygden. Invånarne kallades byamän eller köpstadsmän,
hvilka hade sammanträden, motsvarande senare tiders allmänna rådstuga.
Åtminstone under senare delen af 1400-talet var det lägre borger-
skapet af svensk härkomst. Efter slaget vid Brunkeberg 1471 hölls råds¬
möte, där, på framställning af borgare och allmoge, ett beslut, hvari-
genom det gamla stadgandet, att hälften af borgmästare och råd i de
svenska städerna skulle vara tyskar, helt utgick ur stadslagen.
Efter Birgittinklostrets anläggande tillkom Vadstena bland Öster¬
götlands städer samt fick sina privilegier af drottning Margareta år 1400.
Åtminstone en del af staden kallades i ett af Vadstenaklostret år 1470
utfärdadt bref för »Laglösaköping», h vilket namn å staden äfven före¬
kommer i Diarium Wazstenense samt i ett k. Gustaf I:s bref af år
1554. År 1452 omnämnes här ett helgeandshus.
Handeln. Med handeln hade det alltjämt gått utför under medel¬
tiden. Ännu under 1200-talet fortsatte den direkta handeln med Lon¬
don och på 1300-talet med Novgorod af gottländska köpmän. Därefter
slogo tyskarna under sig Nordens handel, och tyskar bosatte sig här
för att kunna bättre skydda sina intressen. I Östergötland blef Söder¬
köping till en början deras hufvudort, och Söderköping var och forblef
länge Östergötlands förnämsta handelsstad..
Som handelsstäder nämnas äfven Linköping, Vadstena och Skenninge,
som dock måste föra sina handelsvaror landvägen till Söderköping. Så
småningom uppväxte väl en inhemsk köpmannaklass, men konkurrensen blef
icke vidare kraftig. Tyskar slogo sig sedermera ned äfven i andra städer
än Söderköping. Kapare hindrade understundom handeln, och man ser af
den tidens handlingar, hurusom Sten Sture och riksrådet år 1491 skriftväx-
lade med rådet i Danzig om sjöröfveriets utrotande, därvid Sture erbjöd sig
att biträda. På 1470-talet gjordes försök att frigöra Sverige från
hansestädernas herravälde. Utländska köpmän hade fått rätt att under
en kort tid hvarje sommar handla fritt med hvem de önskade i Sveriges
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
