Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Medeltiden - IV. Unionstiden - 5. Vadstena kloster - Klostrets anseende - Sysselsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228 UNIONSTIDEN.
En biskop Robertus, som af påfven blifvit sänd till Skottland,
gjorde 1406 en pilgrimsfärd till Vadstena. Från Linköping tog han
vägen till Skenninge. För att visa sin vördnad för klostret gick han
därifrån barfota i djup snö till Vadstena. En kanik, som var honom
följaktig, bad honom enträget, att han icke skulle fortsätta med denna
farliga vandring. Biskopens svar blef endast: Vik hädan satan. Ehuru
han säges gått en mil vilse, kom han fram med hälsa. Han stannade
i klostret en hel månad utan att yppa den värdighet, han hade inom
kyrkan.
Den kraftiga och mäktiga drottning Margareta, härskarinna öfver
nordens tre riken, som tillsammans med konung Erik år 1405 upptogs
»till delaktighet i klostrets goda verk», visade sin ödmjukhet mot klost¬
ret vid ett besök därstädes genom att kyssa alla systrarnas och brö¬
dernas händer. Då konung Erik första gången kom för att besöka
klostret, gick han till fots från Skenninge för att visa detsamma sin
vördnad.
’ Vid Katarinas skrinläggning, som försiggick 1389 och förrättades af
ärkebiskopen med fyra biskopar, var riksföreståndaren Sten Sture och
många af rikets främste herrar närvarande.
Äfven på annat sätt visades klostret stor tilltro. Det till och med
hände, att svåra brott kunde försonas, om den brottslige utlofvade sin
vederpart att besöka Vadstena kloster. Så hade t. ex. en Erengisle
Andersson dödat Nils Arvidsson. I Kalmar slotts borgstuga ingicks
inför ett flertal riddare år 1414 nu en försoning emellan denne Erengisle
och en Arvid Svan, måhända fader eller åtminstone släkting till den
dödade. Villkoren voro flere, bl. a. att Erengisle genast skulle bekosta
Nils* begrafning i Skenninge kloster med 40 präster samt dessutom
»själf tolfte» gå till Vadstena på S. Peters dag för Nisse Arvidssons
själ.
Bland nunnorna märkas flere högättade kvinnor. Att likväl börden
icke gaf något företräde, visar sig bl. a. 1403, då en ringa borgaredotter
valdes till abbedissa efter den högborna Ingegärd. Flere personer från
Norge och Danmark, till och med en kvinna af saracensk börd, vunno
här inträde. Bland munkarne hörde de högättade endast till undan¬
tagen. I allmänhet visade de store sitt deltagande för klostret genom
frikostiga gåfvor. Ofta blef äfven klostret mötesplats för dem, som nit¬
älskade för Birgittas stiftelse. Då dessa män ofta voro de i det poli¬
tiska lifvet deltagande, fick klostret på så vis äfven en viss betydelse
i världsligt hänseende.
Att klostret dock icke alltid blef hållet i tillbörlig helgd visar t. ex.
det uppträde, som passerade här 1436, då Jösse Eriksson hämtades ur
klostret af bönder (sid. 173), eller 1439, då en af den afsatte konung
Krik XIII utfärdad handling upplästes från predikstolen m. m. (sid. 172).
Sysselsättningen. Den dagliga gudstjänsten tog mycken tid i an-
språk. De bestämda bönetiderna voro för hvar dag sju, därvid främst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
