Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Olaus Magnus - Reformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 249
en utnämning, som här i Sverige icke hade annan påföljd, än att han
blef Sveriges sista utnämnda katolska ärkebiskop.
Olans hade varit domprost i Strängnäs, men lämnade Sverige år
1524 för att aldrig mer återkomma till sitt fädernesland. Han var en
ovanligt berest man, och under mer än trettio års tid besåg han skilda
länder för att jämte sin broder slutligen år 1537 bofästa sig i Italien,
där han afled i Rom 1558. Han är begrafven i Peterskyrkan bredvid sin
broder. Olaus har genom sitt arbete: Historia om de Nordiska folken
äfvensom af en karta: Carta marina öfver Norden, den senare utgifven
i Venedig 1539, inlagt stor förtjänst.
Denna sin historia afslutade Olaus år 1554. Som grund för den¬
samma låg bland annat en resa, som han åren 1518—1519 företog till
det nordligaste Skandinavien, då han framträngde betydligt norr om
Torne och äfven besökte Norge. Med de brister, som återfinnas i detta
märkliga verk, är det likväl med sina kulturhistoriska bidrag af största
värde och är en viktig källskrift för kännedomen om vårt land under
förra hälften af 1500-talet. Genom detta sitt verk skall hans namn
lefva i alla tider, och Östergötland kan med rätt räkna honom som en
af sina framstående söner.
Denna historia utkom första gången år 1555. Genom de många upp¬
lagor, som sedermera utkommit på latin, franska, italienska, holländska,
tyska och engelska, har den blifvit europeiskt bekant. Någon upplaga
på svenska har icke funnits förr än på senaste tiden. År 1909 utkom
första och år 1912 andra delen, hvarmed det betydelsefulla verket dock
icke är afslutadt.
Reformationen. År 1518 kom underrättelse till Vadstena kloster
om Luther (fig. 183), »en doktor af S. Augustini orden nere i Tysk¬
land», heter det i klostrets dagbok, »i ett studium, som heter Witten-
berg, hvilken utsänder många konklusioner emot aflat. — Hade påfven
bonom hos sig, han brände honom genast.»
Kännedomen om den lutherska läran hade äfven börjat spridas redan
under befrielsekriget. Den främste och snart sagdt enda försvararen af den
katolska läran var biskop Hans Brask. Redan hösten 1523 ville han
tillsätta inkvisitorer för bekämpande af kätteriet, men detta förslag
gick om intet. Han gjorde emellertid, så länge det stod i hans makt,
aUt- hvad han kunde för att förekomma en reformation. Strax efter
pingst år 1524 klagar han i ett bref till Ture Jönsson öfver, att »här
ökas för mycket af Luthers parti, och högligen frukta vi, att här skall
börja något kätteri, som Gud förbjude, och hafva därför tillskrifvit hans
nåde, bedjandes ödmjukligen, att sådant parti icke hos honom skall
hafva något beskydd eller någon tillflykt».
Till Vadstena kloster skref han äfven förmanande, att de där icke
skulle låta sig rubbas i den rätta tron, om ock en ängel från himlen
lärde annat, gifvande bevis ur den kanoniska rätten såväl om den skyl¬
diga lydnaden för romerska kyrkan som mot den irrläriga uppfattningen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
