Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Slaget vid Stångebro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 303
dare utlämnas samt stå till rätta efter Sveriges lag, hvilket skulle ske
på en riksdag, i närvaro af kejserliga, kungliga och furstliga sändebud.
Hertigen lofvade vid sin salighet och furstliga ära, att till dess intet
ondt skulle vederfaras dem. »Till eder, gref Erik», sade han, »hafver
jag ingen ovänskap. I ägen samma tro som konungen och har handlat
efter edert samvete, men så är icke förhållandet med de andra. Och
vill icke konungen godvilligt utlämna dem, så finnas här de män» —
hertigen pekade härvid på en hop beväpnade bönder, som kommit till
hans undsättning — »hvilka nog skola hämta fäderneslandets fiender
och förrädare ur konungens hop!» Med detta besked återvände mark-
grefven och Brahe. Konungen, som helt naturligt ville rädda herrarna,
sökte förmå sina krigare att återupptaga striden, men det var förgäf-
ves, och till slut bådo herrarna själfva att blifva utlämnade. De togo
afsked af konungen och sina fruar samt fördes öfver bron. När de kommo
inför hertigen frågade han dem: »kunnen I för Gud och människor för¬
svara edra gärningar?» Ingen svarade mer än Jöran Posse. Han slog
sig för sitt bröst och sade:
— Vi vilja försvara vår sak som ärlige män!
De bortfördes under bevakning till de omkringliggande byarna. När
så hufvudvillkoret var uppfylldt, lät hertigen sitt folk draga sig till¬
baka, och så slutade slaget vid Stångebro.
Att striden varit ganska het bevisas bl. a. af, att det till hertigen
hörande artilleriet användt närmare 4 tunnor körnekrut, 5 t:r slangkrut,
600 lod samt något bly.
Det öfverenskoms, att konungen och hertigen skulle mötas på fältet
emellan Stora Stångebro och staden, hvilket äfven skedde. De båda
härarna voro därvid uppställda på hvar sin sida om ån. Hertigen var¬
nades att icke rida öfver bron och lämna sig i sin fiendes händer.
— Jag måste rida dit öfver, svarade hertigen, så att konungen må
se, att jag icke är hans fiende.
I samma stund, som han red öfver bron, red konungen ut ur staden.
När de så möttes, steg hertigen af hästen för att hälsa konungen till
fot, men denne nödgade honom att sitta upp igen, och därpå redo de
tillsammans ut åt fältet för att afsides samtala med hvarandra. Där¬
efter följde hertigen sin brorson upp till Linköpings slott, där konun¬
gens syster Anna tog emot dem. Det bästa förhållande rådde mellan
fränderna, och under den måltid, som var anordnad, talades om likgil¬
tiga ämnen, om hvilken väg som för konungen vore bekvämast till
Stockholm m. m. När hertigen sedan lämnade slottet, var konungens
folk uppställdt på ömse sidor om gatan. En ungersk präst höll tal på
latin, prisande hertigens tapperhet och hans mildhet efter segern. Un¬
der utkastande af guldmynt bland folket gaf hertigen sin häst spor¬
rarna samt red ut ur staden till sin här.
Ombud utsågos för förlikningsvillkorens uppsättande, hvilka blefvo
färdiga den 28 september. Det hufvudsakliga innehållet var, att ko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
