Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Slaget vid Stångebro - Bergsbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 NYA TIDEN.
nungen skulle bortsända det främmande krigsfolket och endast behålla
sin lifvakt. Regeringen skulle öfverlämnas till konungen att föras
efter hans ed. Riksdag skulle inom iyra månader hållas, men till den
tiden skulle de af hertigen förordnade ämbetsmännen bibehållas. Glöm¬
ska af det förflutna utlofvades, men därifrån undantog hertigen de fem
rådsherrarna, hvilka dock skulle dömas af främmande sändebud. Dagen
efter förlikningens afslutande var hertigen åter gäst hos konungen.
Sedan hertigen tagit afsked af konungen och hans syster, färdades
han, omgifven af sin vanliga lifvakt, först till Kungsbro och därefter
till Örebro, där hans familj vistades.
Konungen stannade i Linköping till den 1 oktober, då han med
»flygande fanor» afmarscherade med sitt ännu kvarvarande krigsfolk,
uppgående till mer än 5,000 man. Därförut eller den 30 september
hade han tillskrifvit hertigen med begäran, att de fångna rådsherrarna
måtte behandlas väl, och att ingen måtte bemöta dem med försmädliga
ord samt att de mot personlig borgen skulle få stanna på sina gårdar
eller åtminstone i fängelse få vara tillsammans och icke åtskilda från
hvarandra. Denna begäran afslogs emellertid af hertigen, liksom en ny
framställning från konungen i samma sak äfven blef afslagen.
Från (Linköping begaf sig konungen till Söderköping, där han för-
blef till den 6, och därefter till Stegeborg. Sedan han lämnat sist¬
nämnda plats och kommit till Barösund befallde han, att kosan skulle
ställas till Kalmar och icke till Stockholm, dit han dock utlofvat att
begifva sig. Efter svår storm ankom han till Kalmar, hvarifrån han
öfver Danzig afreste till Polen.
Bergsbruket. Den första järnberedningen i vårt land grundade sig
på myr- och sjömalm. Denna malm var som sand eller grus. Uppta¬
gen fick den först lufttorka, hvarefter den rostades på fritt brinnande
korslagda stockar och därefter »brukades» i gropar eller murugnar med
hjälp af pustar. Vid blåsningens slut låg då på ugnsbottnen en färska
af järn, som genast kunde utsmidas (fig. 196). Så småningom förbätt¬
rades dessa ugnar och gjordes ända till två meters höjd (fig. 197).
Detta s. k. blästersmide var under 1200 och 1300-talen kändt under namn
af osmund1 eller osmundsjärn. Under 1400-talet började bergmalmer och
träkol att användas, hvarigenom stora fördelar vunnos vid till¬
verkningen. Ugnarna förbättrades och kallades nu masugnar. Järnet
fick en helt annan beskaffenhet samt kallades tackjärn. Och af detta
tackjärn bereddes sedan genom omsmältning s. k. smidbart järn, sådant
som förut erhållits direkt i de äldre ugnarna.
De s. k. masugnarna voro till en början, vid öfvergången från bläs¬
tersmide till tackjärnsberedning, ganska lika blästerugnarne. Nedre
1 Med osmund menades ursprungligen små ovällda järnbitar, hvilka crhöllos genom att
den ur malmen bekomna järnklimpen sammanslogs något med handslägga och därefter,
ännu glödande, sönderklöfs med yxa i stycken af nära ett skålpnnds vikt. I äldre tider
begagnades osmund som vanligt betalningsmedel, lika med en >penning> eller 1 8 örtiij,
hvarför vikten af densamma var lagligen bestämd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
