Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - I. 1500-talet - Städerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 313
Någon industri fanns icke att tala om. Handtverken skulle be-
drifvas i städerna. På landsbygden fick endast finnas sockenhandtver-
kare eller s. k. »ämbetsmän».
Hälsovårdsförhållandena voro långt ifrån ordnade.
Flera riksmöten voro under detta århundrade förlagda till östgöta-
städerna Linköping, Söderköping och Vadstena.
Linköping var genom sitt centrala läge och som säte för stiftets bis¬
kop och åtminstone för en del af provinsens ståthållare samt platsen för
rättsskipningen m. m. en viktig hufvudort. Här var äfven plats be¬
stämd för vapensyner, och år 1537 hölls här vapensyn med helå svenska
krigsmakten. I Johan III:s privilegier af 1571 fick staden bl. a. äfven
tillstånd, att behålla det vid nuvarande stora torget belägna Helgeands-
kapell för att använda det till rådhus. Samtidigt bestämdes, att ett
härbärge skulle anordnas for resande. Som ett bevis på stadsförhål-
landena kan omnämnas, att i samma privilegier bestämdes, att ingen
af adel eller oädle ryttareknektar eller andra, som till hoftjänst brukas,
skulle med »snurkan, påcken, hot eller undsägen» vid strängt straff
som för våld få truga eller tilltvinga sig borgen för varor eller annat
gods.
Bland anmärkningsvärda minnen från denna tid kan staden räkna,
att det var härifrån, som Gustaf Vasa efter sitt första möte med
biskop Brask utfärdade kallelse till riksdagen i Vadstena, där han
emottog riksföreståndareskapet, äfvensom riksdagen i juni 1544, då, så¬
som redan är omnämndt, grunden lades och slutbestämmelserna gjordes
till det äldre indelningsverket för infanteriet, som sedermera aflöstes
af Karl XI:s yngre indelningsverk.
Söderköping var fortfarande landskapets främsta handelsstad. Linkö¬
ping, Skenninge och Vadstena hade dock rätt att öfver Söderköping drifva
utrikeshandel, hvilket Söderköping icke alltid såg med blida ögon.
Utrikeshandeln var äfven föremål för konung Gustafs lifliga intresse,
och han ingrep äfven ordnande i detta afseende. Bl. a. hölls år 1559
ett möte i Vadstena rörande dessa angelägenheter. I Söderköping hade
konungen egna varuhus, liksom i Stockholm, Kalmar o. s. v.
Skenninge. Redan under 1400-talet hade denna stad börjat att gå
tillbaka. Härtill bidrog i främsta rummet de svåra eldsvådor och fient¬
liga härjningar, som öfvergingo staden. Därtill kom närheten af Vad¬
stena. Under förra delen af 1500-talet afbrändes och plundrades staden
ånyo. Slutligen var staden så utarmad, att konung Gustaf år 1543
ålade Skenningeborna att flytta till Vadstena. Staden blef då förkla¬
rad som by under Aska härad, till dess den år 1570 återfick sina stads-
privilegier.
Norrköping. Mot slutet af 1500-talet förkofrades Norrköping på Sö¬
derköpings bekostnad. År 1595 fick staden tillstånd att upprätta en
stadskällare, där utan accis allehanda främmande slag af drycker skulle
få hållas tillgängliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
