Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Linköpings riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324 NYA TIDEN.
under tiden hållits i fängsligt förvar, senast i Nyköping. Förutom dessa
voro äfven följande anklagade, nämligen riksråden Hogenskild och Klas
Bielke, Erik Abrahamsson Leijonhufvud samt Krister Horn, Karl Sten¬
bock, Axel Kurck, Arvid Stålarm och finske krigshöfvitsmannen Bengt
Falk, den sistnämnde biskopsson från Linköping.
Från prästerskapet, som uteslöts från domstolen, infordrades endast
utlåtande om, huruvida den evangeliska lärans bestånd icke hotats, i
händelse Sigismund fått öfverhanden, samt om de anklagade sålunda
handlat rätt, då de tillstyrkt konungens krigståg. Denna förfrågan be¬
svarades i allo efter hertigens önskan.
De flesta anklagade tillhörde Sveriges förnämsta adel. Flera bland
dem voro i hela Europa erkända som »ojämförliga* män. Hertigens an¬
klagelsepunkter voro till antalet tjugufem. De hufvudsakligaste bestodo
däruti, att de väckt agg och misstroende emellan konungen och herti¬
gen, varit vållande till Sigismunds uppfostran i katolska läran, tillstyrkt
föreningen mellan Sverige och Polen, att de fört främmande krigshär
in i fäderneslandet, att de i sin brefväxling begagnat otillbörliga uttryck
om hertigen samt stått efter hertigens lif, ära och välfärd.
Till domare hade blivit utsedda 2 riksråd, 36 adelsmän, 46 krigs¬
befäl, 24 borgare, 24 bönder samt 23 fogdar och lagläsare. Rannsak-
ningen började for öppna dörrar den 3 mars. Den stora salen på slot¬
tet, där domstolen sammanträdde, var uppfylld af människor. De med¬
lemmar af bondeståndet, som voro bland domarna, hade fått taga plats,
hvarhelst de kunde bland åhörarna. Öfriga domare sutto vid skilda
bord. öfverst sutto hertigens af Holstein sändebud Klement Gaden-
dorff och Gerdt Steding, de enda utländska sändebud, som hitkommit.
Hertigen öppnade sammanträdet samt var sedan ofta inne i salen och
talade. Domarne hade förut genom ett utfärdadt bref, dateradt Linkö¬
ping d. 3 mars, blifvit frikallade under rannsakningstiden från den tro¬
het, de voro skyldiga hertigen såsom riksföreståndare. Själfva afgåfvo
de ed att så döma, att de därför kunde ansvara både inför Gud och
hvar ärlig man.
Af de anklagade var Erik Sparre den förste, som framkallades. Her¬
tigen uppträdde själf som anklagare, dock, såsom han sade, icke för
någon hämndgirighets skull, utan endast för att visa sin egen oskuld
samt att de anklagade traktat efter »regering och herravälde». Han hade
alltid framför andra ärat herr Erik »synnerligen för hans höga förstånd
och skicklighet*. Erik Sparre begärde å sin sida att, såsom utlofvadt
var, deras sak skulle undersökas af opartiska domare och främmande
sändebud, men hertigen svarade, att sådana sändebud bort tillkallas en¬
dast i det fall, att saken »icke kunde slitas svenske män emellan». I
främsta rummet framhölls, att han stått efter hertigens, alla konung
Gustafs barns och hela kungl. familjens lif, gods och ära. Sparre, lik¬
som de öfriga anklagade, försvarade sig väl, men både han och de andra
anhöllo att blifva förskonade från denna rättegång samt att hertigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
