Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Linköpings riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1600-TALET. 325
skulle behandla dem med mildhet. Hertigen ville doek endast medgifva,
att rättegången mot Sparre skulle nedläggas, i fall herr Erik be¬
kände, att han uppfört sig oärligt mot honom och fäderneslandet samt
att Sparre var orsak till all den oro, som var och varit. »Och på det
du Erik Sparre», sade hertigen, »icke i någon måtto må hafva dig att
beklaga, att något för hastigt kommer dig uppå, så vill jag gifva dig
uppskof till i morgon att dig muntligen eller skriftligen förklara.»
Den 4 mars började hertigen sammanträdet med att bedja »de ärlige
herrar och gode män att taga dessa saker i noga förhör om de otrogna
radspersoner». Därpå inkom Sten Banér och Jöran Posse. Hertigen
talade då ytterligare om, huru de nu närvarande rådsherrarna stått ef¬
ter »herradöme och stort välde, till hvilket Erik Sparre var största or¬
saken och roten», men att dessa, Banér och Posse, »icke hafva varit de
ringaste», som »traktat efter vår skada och vårt fördärf». Banér bad att
blifva förskonad från rättegång och sade sig vara allt för ringa att med
H. F. Nåde stå till rätta, hvarpå hertigen svarade, att Sparre i går på
samma sätt »föll till bönen», men att det nu var alldeles för sent. Detta
skulle de gjort förut och icke traktat efter H. F. N:s lif, välfärd, namn
och goda rykte. Banér försvarade sig, men »föll till ödmjukheten». Her¬
tigen fortfor med sina anklagelser. En del bref från Banér upplästes.
Slutligen gaf hertigen Banér tillstånd att senare få förklara sig.
Följande dag gällde det Jöran Posse. Enskilda bref begagnades un¬
der hela rättegången som bevis mot de anklagade. Äfven Posse bad
för Guds skull om nåd och barmhärtighet, men hertigen var icke belå¬
ten »med fagra ord», men om Posse ville bekänna sig skyldig, skulle
hertigen icke »skärpa högsta rätten med honom». Äfven hans mål blef
emellertid uppskjutet, och turen kom till Gustaf Banér.
Hertigen tog nu liksom vid alla sammanträdena genom sitt tal och
sina anklagelser, som med rätta kunna stämplas som hätska, ledningen.
Äfven Banér bad att blifva förskonad från rättegången eller få utländ¬
ska domare. Det gick dock med honom som med de andra.
Den 6 mars infördes Ture Bielke. Liksom de föregående vädjade
han till utländska domare, men förgäfves.
Samma dag infördes Erik Sparre ånyo och afgaf skriftlig förklaring
på hertigens anklagelsepunkter. Därmed var det första förhöret slut.
Den 7 mars voro ständerna samlade för att öfverse och öfverväga
om hertigens anklagelsepunkter. De förnämsta af dessa angifvas nu
och voro: 1) det bref, de anklagade sändt konungen med begäran om
hjälp och undsättning; 2) den fullmakt de förvärfvat sig af konungen
med tillstånd, att om hertigen icke ville låta dem blifva vid regeringen
skulle de »handla med ryttarne och knektarne och dem uppväcka emot
H. F. N.»; 3) »de tryckta mandater om de äreröriga ord och otillbörliga
beskyllningar», de låtit utgå om hertigen; 4) deras rådslag om huru
mycket krigsfolk konungen skulle hafva med sig in i riket.
Den 10 mars infördes herrarna ånyo. Erik Sparre, Gustaf och Sten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
