Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Linköpings riksdag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 NYA TIDEN.
Banér samt Ture Bielke hade då uppsatt en »protestation» mot ankla¬
gelserna och mot domstolens laglighet. »Vi protestera och betyga», he¬
ter det, »för Gud och hela världen, att vi icke kunna stå till rätta in¬
för dessa domare ej heller af dem vänta eller anamma någon dom,
kunna ock med ingen lag därtill tvingas eller trängas.» Muntligen bådo
de om nåd, men de kunde icke erkänna sig brottsliga. Följande dagar
höllos flera sammanträden. Den 14 mars afgaf hertigen svar å de fyra
rådsherrarnas protest. Hertigen förnekar här det af de anklagade om¬
nämnda löftet om utländska män som domare. Och i öfrigt kunde her¬
tigen icke »tvingas med något skäl till att blifva vid samma förening,
om också däri löfte gifvits, alldenstund konungen på sin sida är däri¬
från fallen». Sigismund hade, som redan är omnämndt, genom sin af-
resa från Sverige brutit öfverenskommelsen efter Stångebro slag.
Tisdagen den 17 föll slutligen domen. Därvid dömdes till döden
Gustaf och Sten Banér, Erik Sparre samt Ture Bielke. Af de öfriga
anklagade blefvo Klas Bielke, Krister Horn, Jöran Posse och Erik Lei-
jonhufvud, hvilka bekänt sig brottsliga, af hertigen benådade. Andra
anklagade fingo först vid afrättsplatsen veta sin benådning från döds¬
straffet. Falk fick sin dödsdom förkunnad två dagar senare än de fyra
rådsherrarna.
Förgäfves sökte man inverka på hertigen till förmån för de dömda.
Det utförliga protokoll, som hölls vid denna rättegång, och som för¬
varas i riksarkivet, finnes infördt i Handlingar rörande Skandinaviens
historia, del 19.
Onsdagen den 19 mars sammankallade hertigen ständerna på borg¬
gården samt bad dem icke åtskiljas, förr än domen följande dag gått i
fullbordan. Han förordnade därjämte, huru det skulle tillgå vid afrätt-
ningen. Tidigt följande dag, den 20 mars, lämnade hertigen Linköping.
Ännu i sista stunden, sedan hertigen satt sig i sin släde, steg grefve
Axel Leijonhufvud fram och föll på knä samt bad om försköning för
de olyckliga, åtminstone för Gustaf Banér, men hertigen var obeveklig.
De dömdes hustrur och barn hade under rannsakningen vistats i Lin¬
köping. Yid slottets portar och på ömse sidor om vägen, då hertigen
for ut till Kungsbro, där han under rättegången emellanåt vistats, sökte
de genom knäfall, böner och tårar försköning för sina män, men herti¬
gen låtsade hvarken se eller höra dem.
Sedan domen nu fallit, tillätos de, efter ett och ett halft års skils¬
mässa, att få sammanträffa med sina män. Tisdagseftermiddagen, det
var den 18 mars, voro alla tillsammans, men efter aftonmåltiden måste
herrarna skiljas, ehuru hvar och en af dem fick behålla hustru och barn
hos sig. Onsdagen tillbragte de olyckliga med sina familjer. På skär¬
torsdagen den 20 mars skulle domen gå i verkställighet, hvarom de
dömde äfven underrättades.
Kristina Banér, en dotter till Gustaf Banér, har i ett bref till sin
syster skildrat sin faders och de öfriga rådsherrarnes fängelsetid Iran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
