Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
marknadsplats ät staden. I Norrköping fanns redan är 1034 ett skepps-
varf.
Sjöfart drefs nu från Norrköping på Medelhafvet, Spanien, Portugal,
Frankrike, England, Holland, Hamburg, Norge och Danmark samt pä
rvska, polska och tyska Östersjöhamnar. Varor, som utskeppades, voro
stångjärn, kanoner, mässingstråd, plank och bräder, tjära, beck, gryn,
hvetemjöl m. m. Däremot infördes salt, viner, råsocker, tobak, ull, gal-
meja, specerier, bly, färgstoffer, lin, hampa, pälsverk m. m. och i miss¬
växtår spannmål.
Ar 1609 bekräftade hertig Johan Linköping, Vadstena och Skenninge
städers rätt till sjöfart från Norrköping och Söderköping men betog dem
rätt till utländsk handel.
Hvad handeln inom landet beträffar, var all köpenskap å landsbyg¬
den sedan gamla tider förbjuden. All handel skulle försiggå i städerna,
mellan hvilka landsbygden fördelades. Hvarje stad fick på så vis sitt
eget handelsområde, sina marknader, torgdagar eller köpingar. Förord¬
ningar rörande handeln hade mycket noggranna bestämmelser. Och i
hvad mån handeln kunde kringgärdas med föreskrifter, synes bl. a. af
de privilegier, som hertig Johan, såsom »regerande furste och herre i
Östergötland, utfärdade för Norrköping år 1609. Enligt desamma före-
skrefs och bestämdes:
att den frimarknad, som plägade hållas i staden vid Pålsmässan, dit
alla både »främmande och inländske hade fritt att söka», skulle bibe¬
hållas;
att Norrköpingsborna för sig själfva skulle få behålla Mattsmässe-
marknaden, då inga uppstäders borgare eller andra fingo hitkomma och
köpslå med allmogen, åtminstone icke förr än på tredje dagen efter
sedan marknaden var öfverständen;
Norrköpings borgare förbjödos äfven att besöka andra uppstäders
marknader;
förbjöds allt landsköp, förköp och prångsköp, äfvensom att Söder¬
köpings och Norrköpings borgare icke fingo hafva något nederlag i
Skenninge eller på landsbygden;
fingo icke några främmande köpmän efter alnmått försälja kläde,
lärft eller annat, som mätes med aln utan skulle detta afyttras i hela
stycken. Icke heller fingo de försälja annat gods i mindre partier än
hela dussin, skålpund eller lästetal. Vidare förbjödos de att resa i lan¬
det, utan de skulle handla i den sjöstad, där deras varor först utskep¬
pats. De fingo därjämte kvarstanna här endast en bestämd tid;
skulle ingen — särskildt nämnes uppstäders invånare — drista sig
att drifva olaglig handel i Norrköping med främmande köpmän. Icke
heller fingo Norrköpingsboarne köpslå, »förr än köp satt och gjordt är
med de främmande af våra befallningsmän, borgmästare och råd». De
rika förbjödos strängligen — såsom hittills skett — att köpa och sia
under sig allena främmande gods, hvaröfver de fattiga och gemena af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
