Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Under krigen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN. 383
Under krigen. Sextonhundratalet var för Sverige ett ärorikt år¬
hundrade, särskildt genom de lysande framgångar, som vunnos under
det tyska trettioåriga kriget. Men landet måste anstränga sig i hög
grad, icke minst sedan kriget mot Danmark kom till. Vid riksdagen
år 1644, och äfven vid senare riksdagar, biföllo ständerna att efter
yttersta förmåga komma regering och fädernesland till undsättning. De
dryga skatterna höjdes, men de blefvo betungande, fattigt som vårt land
var i ekonomiskt hänseende. Men landet var äfven fattigt på folk.
Här anföres ett exempel, huru folket kunde få gå nära nog vman ur
huse-v.
Ar 1645 lefde Peder Månsson, en bonde i Grönshults by i Rums-
kulla socken, som delvis ända till sista tiden tillhört provinsen. Sju
af hans söner och mågar hade blifvit utskrifna till knektar. Af dessa
voro nämnda år fyra redan fallna. De öfriga tre voro fortfarande i kro¬
nans tjänst dels i Tyskland, dels i Danmark.
Gubben var nu gammal och ålderdomsbräcklig. Ännu hade han
emellertid en son i hemmet. För att undgå att äfven få denne utskrif-
ven hade den gamle nu icke annat än att hos k. m:t söka att få behålla
honom vtill hjälp i sin ålderdomssvaghet att bruka och besitta hemma¬
net. Han vände sig därför i maj förbemälta år till häradsrätten för
att, i och för detta ändamål, få ett intyg om förhållandet, hvilket h<>-
noin äfven lämnades efter noggrann rannsakan.
Och så fortgick det alltjämt under krigen. Vid riksdagen i Uppsala
1675 bestämdes om två utskrifningar, en för hvartdera af åren 1675 och
1677. För det förstnämnda året skulle hvar femtonde utskrifvas af fräl-
set och hvar tionde af skatte och krono. Då flera gårdar endast bebod¬
des af gubbar, kvinnor och barn, gjordes utskrifningarne icke efter går-
darnes antal utan på grund af det antal män, som funnos å desamma.
Endast de, som bodde å adelns rätta säterigårdar, samt deras oskatt-
lagda torpare äfvensom krymplingar samt de, som voro yngre än 16
och äldre än 60 år, gingo fria. De, som icke blefvo utskrifna, voro
skyldiga lämna uniformer, kost för 14 dagar samt något penningar. Ös¬
tergötlands dåvarande vice landshöfding, Ax. Rosenhane, säger, att i
Östergötland fanns vid denna tid »mycket liten manshjälp», och de ut-
skrifne uppgingo denna gång endast till 300 man. »Här har funnits ,
säger Rosenhane, »öfver 800 utlefvade gubbar, merendels mot sina 70 å
80 år», hvilka efter förmåga lämnade någon afgift för de »själfskrifne^
Dessa själfskrifne bestodo af alla de lösdrifvare, som anträffades, hvilka
fingo liksom andra utskrifna östgötar sedermera lida oerhördt. Ett
stort flertal omkom genom vanvård.
Många afskedade knektar gingo ånyo i tjänst, men långt ifrån alla,
som sålunda anmälde sig, kunde antagas, på grund af sin svaghet. Här¬
till bidrog äfven bristen på utredning, hvilken ofta var mer än dålig.
Svårt var äfven att få befäl till de utskrifna trupperna. Till officerare
måste många antagas, som långt ifrån voro vuxna denna ställning. Och,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
