Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Olika samhällsklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1600-TALET. 417
icke heller det bästa. Råhet, okunnighet och näfrätt voro ännu i hög
grad bestämmande. Att oärlighet ofta gjorde sig gällande såväl vid
kronoskatternas betalande som vid knektutskrifningar är icke att undra
öfver, då oärlighet och undansnillning förekom äfven bland ämbetsmän¬
nen. De bättre lottade ville gärna begagna bönderna till sin egen för¬
del. Och det var nog icke alla, som ens gillade satsen: »Gör en bonde
rätt men icke godt.» Dryga skatter ökade bondens genom fattigdom
m. m. nedtryckta ställning.
Böndernas eller allmogeklassens ställning förbättrades emellertid i hög
grad under detta århundrade. Härtill bidrog i främsta rummet konung
Karl XI, som alltjämt hade i tankarna förkofran inom denna klass. I
främsta rummet bidrogo härtill dock de aderton år af en fullständig fred,
af hvilken vårt land mot slutet af 1600-talet fick njuta. Kom därtill
reduktionen, som gjorde en stor del af denna samhällsklass till kronans
arrendatorer i stället för den jordägande adelns, hvarigenom de blefvo
själfständigare. Frihet från de svåra utskrifningarna blef en följd af
indelningsverket och bidrog äfven i sin mån till lättnader för allmogen.
En motvikt mot ytterligare förkofran blefvo emellertid de svåra miss¬
växtår och därmed följande hungersnöd, som upprepade gånger utmärkte
1600-talet, om äfven andra delar af landet voro hårdare utsatta därför
än Östergötland.
Den obesutna befolkningen. Redan i östgötalagen omtalas, hurusom
tionde tillskiftades de fattiga (se sid. 151), en förordning som utan tvifvel
ledde sitt ursprung från äldre tider. Under medeltiden funnos för de
behöfvande fattiga och sjuka ordnade hospital, själastugor och helge-
andshus. Men vid reformationen hade större delen af dessa väl behöf-
liga inrättningar blifvit indragen till kronan. Hospitalen, där sådana
funnos, lämnades visserligen orubbade, men några anslag till underhåll
gåfvos icke. Eländet bland de fattiga blef äfven efter reformationen och
ännu allt framgent under de närmaste århundradena stort. Inom denna
de fattigas klass funnos många, som icke gärna ville ägna sig åt arbete
eller taga ordentlig tjänst utan lefde fram sitt lif som inhyseshjon, löst
arbetsfolk eller som lösdrifvare.
Under 1600-talet togs dylikt folk emellertid utan försköning till
knektar eller matroser. Kringvandrande kvinnor insattes på arbets- eller
tukthus. Klagomål öfver detta lösdrifveri förekommo detta oaktadt allt¬
jämt från de andra samhällsklasserna. Försök att genom stränga åt¬
gärder hämma detta missbruk synas dock föga hjälpt.
De svåraste voro de kringvandrande tiggarne. Och af förordningar
från denna tid erfares, hurusom närgångenheten gick ända därhän, att
tiggare funnos, som öfverföllo och sökte rifva kläderna af de bättre lot¬
tade. Sedan de lyckats tigga tillsammans något penningar, hängåfvo
de sig åt dryckenskap, gräl och svordomar. Äfven mot minderåriga före¬
kommo i afseende å sysslolöshet och tiggeri klagomål. Men också inom
sina hemsocknar lefde många fattiga i stort armod. Församlingarna
27—130727. Ri\dderstad, Östergötlands historia.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
