Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420 NYA TIDEN.
de högre ståndens föredöme. Öfverflödiga måltider äfvensom dryckeslag
ansågos som de främsta nöjena.
Vid måltiderna hade bruket af gaffel ännu icke blifvit allmänt in-
fördt, icke ens inom de högre klasserna. Man åt fortfarande med fing¬
rarna. Dagens arbete började i regel tidigt. Middagen intogs vid 11—
12-tiden och kvällsvarden kl. 6.
Drycker, som vid denna tid användes bland de förmögnare, voro
renskt vin, kanariesekt och rödt, franskt vin äfvensom hembryggdt öl.
Afven tobak och pipa voro i bruk.
Inom andra samhällsklasser förnöjde man sig med mjöd samt humle-
eller porsöl. Bruket af brännvin hade ännu icke kommit i så allmänt
bruk som under sista delen af århundradet. Att det dock redan i bör¬
jan af 1600-talet emellanåt användes till öfvermått, framgår bl. a. af
ett tingsprotokoll från år 1624, i hvilket omtalas, att några Ydrebönder
i Linköping förtärt så mycket brännvin, att vid resa till Norrköping
en af dem vid Linghem af sina stallbröder befanns sittande död å sin
drög. Protokollet gifver icke besked om huruvida han — som det
misstänktes — blifvit slagen till döds af de medföljande druckna kam¬
raterna eller om han aflidit af det omåttliga brännvinsförtärandet.
Begifvenhet på dryckenskap tilltog i en oroväckande grad under de
senaste årtiondena af århundradet. Bönderna böljade alltmer att för¬
vandla sin säd till brännvin. Supgillen förekommo allt oftare.
Råheten tog vid dylika gillen — inom alla klasser — sig uttryck i
samtalsspråket samt i trätor och slagsmål, hvilka understundom slutade
med dråp.
Förordningar rörande öfverflöd i mat, dryck, kläder och bröllops-
gåfvor m. m. utfärdades men blefvo föga följda.
Efter reduktionen tvingades emellertid adeln på grund af bristande
tillgångar att inskränka sitt öfverflödiga lefnadssätt. Begrafningarna,
som försiggått under det största öfverdåd och med betydande kostnader,
blefvo nu enklare. Karl XI:s goda föredöme lämnade äfven spår efter
sig inom alla samhällsklasser, och litet hvarstädesj kom ordning och
torftighet till heder, om ock råheten, parad med okunnighet, därmed
icke upphörde.
Domstolshandlingar gifva endast vittnesbörd om undantagsfall. Fol¬
ket i gemen kan därför icke rätteligen bedömas efter dem. Men dessa
handlingar äro likväl betecknande för många förhållanden, och en hvar
kan lätt af desamma draga sina slutsatser om den tidens lefnadssätt och
seder. Efter dylika protokoll från 1600-talet anföras därför här några utdrag.
En bonde hade i våda slagit ihjäl en annan bondes hustru. I bot fick
den skyldige år 1614 utbetala 10 alnar »engelskt», 11 lod silfver, 300 mark
penningar och en ko, hvartill kom förut utlagda 50 mark i »frändebot .
Den dödades man gaf då den skyldige »fridsbref för födda och oföddas
En kvinna, som bedrifvit enfaldt hor, dömdes 1615 att mista öron,
näsa och lockar vid stupan», men på grund af hennes husbondes för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
