Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - II. 1600-talet - Lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1600-TALET. 421
bön förskonades hon med böter. Den skyldige karlen dömdes till 100
dalers böter.
Lasse i Botilarp hade år 1616 till tinget instämt Per i Attarp, för
att han blifvit beskylld att ha stulit en stut. Per nekade emellertid
att ha gjort en dylik beskyllning utan hänvisade till Jöns klockare,
som sagt det för honom. Jöns framkallades då och tillfrågades, om han
gjort så, hvarpå han svarade: ja. »Då lades honom på» — säges det
— »att han det med sin konst inför rätten skulle göra. Han äskade
då en kyrknyckel och Davids Psalterium, hvilket han bekom. Här
läste han nu öfver nyckeln några besvärjningar på svenska och latin.
I nyckeln satte han . några namnsedlar. Men hans konst felte honom.
Denna sak tog då de gode män i rätten i ett noga betänkande, och all-
denstund det icke var bevisligt, att han några med sin konst gjort skada
utan allenast bedragit folk och fört dem till en vrångvis mening, så
kunde de icke handla med honom efter högmålsbalken. Afsades förty,
att han skulle föras till Linköpings kapitel och där denna gång plikta
och lida efter kyrkorätt.» En annan gång skulle han plikta enligt la¬
gen. »Men Per gjordes fri för stuten.»
Ar 1621 dömdes en piga, som hängt sig, att föras till skogs och brän¬
nas å bål.
En bonde, som förkortat en annan bondes lif, ålades år 1633 att i
mansbot till den dödes moder, bröder och systrar samt släkt och när-
skylde fränder gifva 750 mark svenska, samt åt den dödes moder i
vänskapsgåfva 14 lod silfver och ett par valda oxar »och än till öfver-
flöd på det all vidlyftighet, som nu eller i framtiden kan uppväxa,
till arfvingarna och släkten en oxe, på det allt hat och oenighet skall
vara begraft och aldrig mer ihågkommas». Härefter tillgafs den skyl¬
diges skuld och brott, och skulle ingen af släkten honom i kommande
tider ytterligare åtala »utan honom för sig och sina efterkommande le¬
dig, fri och all vänskap tillsäga».
Välb. jungfru Karin Bock hade år 1634 instämt en lösdrifverska,
som hade utspridt, att nämnda jungfru födt ett barn, som hon utkastat
på marken, hvilket barn sedan lefvande blifvit funnet och upptaget.
Lösdrifverskan, som på mångahanda sätt gjort sig illa känd vida om¬
kring, måste slutligen erkänna, att hon »utan alla skäl, sanning och gif-
vande orsak hade utspridt detta slemma rykte på jungfru Karin Bock»,
som äfven af rätten frikändes, under det ’ äreskämmerskan» rekommen¬
derades hos hofrätten till svårt straff, »då hon både efter lag samt väl-
fångna adliga privilegier sig försett».
För slagsmål (örfilar, hårdrag, blånader och blodvite) å kyrkoplatsen
i Sunds s:n dömdes bönder till böter år 1664, hvartill skulle komma
det straff, hvartill de andlige kunde döma, därför att slagsmålet försig¬
gått å kyrkvallen.
En ung ogift dräng hade lägrat en piga. Han dömdes 1665 till
40 och hon till 20 marks böter, staendes båda skrift hos häradsprosten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
