Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Åkerbruk - Bergsbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALBT. 475
in. m. förutom olika slags roffågel. Den sista kronhjorten i Östergöt¬
land fälldes år 1770.
Fisket var rikligt. Olika fisksorter voro gädda, abborre, lax, laxöring,
braxen, asp, gös, id, mört, lake, sik, röding, ruda, simpa, nors, ål,
vimma, flundra, strömming, löja, siklöja, gers, stensugare, ftlling, forell,
örval, sarf, färna, björkna, sutare och kufva m. m. ftfvensom kräftor.
Särskildt god ansågs Vätterns röding och abborre, Tåkerns lake, Glans
braxen och Kinds gädda.
Af sjöfågel märktes anka, and, svan, trana, vildgäss och knipa m. m.
Som en näring tillhörande åkerbruket kan äfven räknas mjölkvar¬
narna. Sådana funnos sedan äldre tider vid Norrköping, Söderköping
och Linköping äfvensom i de åldriga kvarnbyame Tannefors, Mjölby,
Öjebro, Motala, Malfors o. s. v.
I Östergötland uppgick hemmantalet år 1772 till 5,489, det största
antalet någon provins hade i Sverige.
Bergsbruk och bruksdrift. Vid 1700-talets ingång stod den sven¬
ska järntillverkningen högt, ett förhållande, som fortgick alltjämt un¬
der detta århundrade. Det svenska järnet var af stor betydelse för
Europa, icke minst för England, där bergsbruket omkring denna tid
blifvit nedbragt till förhållandevis en obetydlighet på grund af sko-
garnes uthuggande, då däremot Sverige hade fördelen af stora skogar,
hvartill kommo de till drifkraft användbara talrika vattenfallen.
Till stor skada begränsades fortfarande tillverkningen genom häm¬
mande förordningar, hvilka bestämde om smidestillverkningens storlek
samt gåfvo förbud om tackjärns inköp. Genom 1723 års förordning läm¬
nades föreskrifter om kronans urgamla rättigheter rörande grufdriften,
så att åtminstone densamma blef friare. Järnkontorets inrättande år
1747 och dess därefter följande verksamhet blef i många hänseenden
gagnande för bergshandteringen. Att de gynnande omständigheter,
hvilka vid denna tid kommo den svenska järnhandteringen i sin helhet
till godo, äfven skulle blifva till fördel för Östergötlands bergs- och
bruksdrift, är helt naturligt.
Och lägges härtill, att det var under 1700-talet, som koppargruf-
vorna vid Åtvidaberg ånyo upptäcktes och koppartillverkningen upp¬
blomstrade, är det lätt att inse, att denna järn- och koppartillverkning
skulle gifva prägel så väl åt arbetsverksamheten som åt andra lefnads-
förhållanden inom vida områden. För provinsens ekonomiska utveck¬
ling blef bergs- och bruksdriften ett kraftigt stöd och af stor betydelse, oni
äfven bergsbruket, liksom andra industrigrenar, var utsatt för de till¬
fälligaväxlingar, som voro en följd af förändringar inom penningemarkna-
den, partiställning o. s. v. Förmögenheter samlades emellertid inom de
inånga bruksfamiljerna, och titeln bruksherre eller brukspatron fick en
klang och gaf ett anseende, som ingen annan privat titel gifvit. De dä
samlade förmögenheterna gåfvo länge och gifva i vissa fall ännu i dag
i ekonomiskt hänseende en lycklig återverkan för många af ättlingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
