Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - III. 1700-talet - Olika samhällsklasser - Sjukvård - Lefnadssätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER 1700-TALET. 508
gade tili understöd från för dem bestämda vissa hem. I provinsens stä¬
der, förutom i Skenninge, funnos hospital. De voro i främsta rummet
afsedda för fattiga sinnessjuka och i vissa hänseenden obotligt sjuka,
men äfven andra fattiga och ålderstigna, om hvilka församlingarna icke
ansågos skyldiga taga hand, kunde här få emottagas.
Sjukvården var ännu icke mycket utvecklad. Om länslasaretts an¬
läggande för botande af sjukdomar inom de olika provinserna utgåfvos
1765 och 1776 k. förordningar. Med lasarettet skulle förenas ett kurhus
för veneriskt sjuka. Då hospitalet i Linköping år 1777 förflyttades till
Vadstena, skulle det nya länslasarettet inrymmas i hospitalets obe¬
tydliga byggnader.1 Till år 1774 fanns endast en provinsialmedikus i
Östergötland. Nämnda år tillkom en ny för Vadstena län. Dessa
läkare voro ömsom boende i Norrköping, Linköping och Söderköping.
Från 1765 var provinsialmedikus skyldig att årligen en eller två gånger
genomresa sitt distrikt för att gifva klockarna undervisning i åderlåtning
samt allmogen i enklare kurer. I städerna sköttes läkarevården af stadsfält-
skärer samt senare af stadskirurger. I Norrköping fanns lasarett från
1785, i Vadstena kurhus från 1795 samt anstalt för sinnessjuka från
1757. A landsbygden funnos icke några fast anställda läkare. Undan¬
tagsvis är bekant, att åtminstone en läkare, en »hofkvartermästare*, var
bosatt i södra delen af provinsen. Genom prästerskapets försorg sprid-
des å landet en och annan gång lämpliga läkareböcker. Ar 1775 erin¬
rade Linköpings domkapitel prästerskapet om deras plikt att visa sin
gudaktighet genom omsorg om de sjuka samt att vid farsot af provin¬
sialmedikus emottaga medicin och förhållningsorder samt att i öfrigt
meddela sig med honom. En eller annan präst ägnade sig särskildt ät
att hjälpa sjuka. »Kloka gubbar och gummor» funnos äfven att tillgå,
hvilka än använde välgörande huskurer och än signerier och trollkon¬
ster. Ar 1773 bestämde k. m:t, att allmänheten skulle tillhandahållas
fri medicin, som skulle betalas af kyrko- och fattigkassorna men fram¬
deles ersättas af medicinalfönden.
En och annan hälsobrunn började under detta århundrade istånd-
sättas samt mer flitigt användas. Medevi brunn, upptäckt redan är
1678, hade redan tidigt ett lasarett för fattiga. Detta tog serafimeror-
densgillet år 1748 under sin vård. Himmel-stadlund, invid Norrköping,
säges blifvit upptäckt 1708. Söderköpings brunn iståndsattes åter 1719.
Flistad brunn användes under 1700-talet o. s. v.
Lefnadssilttet* Om äfven mycket var att anmärka mot sederna under
detta århundrade liksom under föregående, så kvarstå dock alltid de
1 På hemställan af Scratimerordensgillet forordnade k. m:t sedermera, att i likhet med hvad
i öfriga län redan vidtagits en lasaretts- och kurhusdirektion skulle tillsättas för Linköpings
län. At denna direktion, som hade sitt första sammanträde den 27 mars 1823, uppdrogs
styrelsen af lasarettet äfvensom förvaltningen af såval de 1818—1818 intiutna frivilliga sam¬
manskott af 2 sk. banko for hvar mantalsskrifven person i länet, hvilka skulle användas till
veneriska smittans hämmande, som äfven den af 1818 års riksdag för samma ändamål beslu¬
tade treskillingsafgiften. Länslasarettet tillkom sålunda icke oaktadt 1765 och 1776 års för¬
ordningar vid denna tid.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
