Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Undervisningsväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800—1914. 521
men fortfor och var vid denna tid svår. De å nedersta auditoriet voro
slafvar under de tre öfre auditorierna. En ny gymnasierektor sökte
förgäfves hejda det oerhörda ofoget. Örfilar, nackkakor och sparkar
hörde till det vanliga, om man icke underkastade sig. Krypningar
under försvårande omständigheter under bord och bänkar anbefalldes.
Ungdomen i lägsta auditoriet måste taga af mössan, då de mötte de
äldre. De måste äfven springa ärenden och befalldes understundom
att köpa bläck i en pappersstrut eller för 6 styfver snus i ett ämbar
o. 8. v., och olycklig den, som ej lydde. Vanligt var, att de yngre
befalldes att på vissa tider infinna sig hos en äldre för att efterhöra,
om han hade något att befalla. I händelse af den äldres bortovaro,
måste den yngre vänta till hemkomsten. Vintertiden voro de yngre
utsatta för snöbollkastning med bollar, doppade i vatten och frusna, sa
att de voro hårda som stenar. »Raka i ryggen!», ropades det då bol-
larne riktades på »slafvarnes» hufvuden. Ofta blefvo allvarliga skador
följden. Äfven den yngre gymnasisten fick dock vara »herre», när det
gällde lärarna, som vid denna tid icke fingo aga gymnasisterna, äfven
då dessa ofta på ett otillbörligt sätt stimmade eller skämtade med dem.
Då det närmade sig den 1 maj, aftog pennalismen. Denna dag firades af
gymnasiiungdomen gemensamt någonstädes i det gröna, där det dracks
någon lättare vinblandning, och då brorskålar i vidsträcktare mån före-
kommo. Odugliga lärare omtalas äfven från denna tid äfvensom sedes¬
lösa och åt dryckenskap hemfallna, men dessa fingo ändock alltjämt
tjänstgöra. Att undervisningen under sådana förhållanden icke alltid
blef den bästa, är tydligt. Lärarna hade i regel fått sina öknamn.
Flera af dem voro äfven under lektionerna utsatta för en oerhörd drift.
De döda språken hade ännu sin glansperiod. Man började redan som
barn med den latinska grammatikan före den svenska. I fjärde audito¬
riet förekom en timmes talöfning på latin i veckan. Vid prästernas
pastoralexamen, då ämnet var affattadt och skulle försvaras på latin,
voro gymnasisterna opponenter och äfven respondenter, när en gradu-
erad person undergick pastoralexamen. Vid afresan till akademien voro
de flesta därför ganska kunniga latinare. De moderna språken fingo
emellertid sitta emellan, och det var — hvarken vid denna tid eller
senare — frågan om att lära sig att tala det främmande språket. Huf-
vudsaken gällde att plugga i sig grammatikan, att känna regler och
undantag eller att kunna öfversätta. Lärarnas kunskaper i nutida språk
voro icke heller stora. Engelska t. ex. lästes vid denna tid endast två
timmar i veckan sista året. Senare lästes detta språk endast på real-
linjen. Lärjungarne voro ieke ens något så när hemmastadda i något
enda af de nuvarande kulturspråken.
Gå vi nu ännu ett tiotal af år längre fram i tiden, eller omkring
1860, befinnes åtskilligt vara sig likt mot fordom, under det andra för¬
hållanden åter voro förändrade. Gymnasium hade försvunnit. Elemen¬
tarläroverket eller, som det i dagligt tal kallades, »storskolan» hade blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
