Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Undervisningsväsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522 NYA TIDEN.
vit namnet å de sammanslagna läroverken. Efter denna förändring hade
äfven de forna gymnasisterna åter blifvit satta under lämplig skolaga i
händelse af behof. Men detta förekom högst sällan. En gång mot slu¬
tet af 1850-talet tog sig emellertid rektorn för att gifva ett par lär¬
jungar i högsta klassen, hvilka voro färdiga att afgå till akademien för
att aflägga studentexamen, ordentlig stut för någon begången förseelse.
Om denna sak tog den dåvarande pressen hand, och äfventyret skildra¬
des både i ord och bild. Det var i öfrigt i alla afseenden under myc¬
ket blygsammare förhållanden, man dref sina studier än under en senare
tid. Mycket af hvad som nu är nödvändigt skulle då ansetts som onö¬
dig lyx. Klädedräkten var särdeles enkel. Skinnbeslagna byxor, både
»upptill och nedtill», och lika beslagna rockärmar begagnades ännu, om
ock detta bruk nu förekom synnerligen sparsamt emot i äldre tider.
Gymnasistmössan af blå sammet med i silfver broderade ekkvistar be¬
gagnades ännu af lärjungarne i 6: l och däröfver. Under några år be¬
gagnades äfven gymnasistkappa, tämligen lika men till färgen mörkare
än den ofvan omtalade. Pennalismen, har det blifvit sagdt, var ännu
icke bortlagd, och förf. af detta arbete, som vid denna tid tillhörde sko¬
lan, har äfven hört densamma omtalas. Den skulle bestått i handgrip¬
ligheter men måtte i alla händelser varit af tillfällig och öfvergående
art. Åtminstone blef jag aldrig utsatt för eller vittne till något dylikt,
oaktadt år 1859 den lägsta klassen fått sitt klassrum i gymnasiihuset,
där dfen sedermera fick stanna under några år, i andra klassrum, under
det en ny årgång af l:a klassen för hvarje läsår ditkom. T. o. m. den
vanliga »intagningsstuten» tilldelades af ungefär jämnåriga och mera på
lek. Inom klassen ingaf den starkaste alltid en viss respekt, men med
åren blef det den kunnigaste, som blef den främste.
Ungdomsnöjena vid denna tid bestodo af teaterbesök, hvilka dock
voro sällsynta, och till hvilka man skulle hafva rektors tillstånd. Rege¬
mentenas marscher genom staden med musikkåren i spetsen voro mycket
omtyckta. Då det var en militärbegrafning och Ktiffners gripande sorg¬
marsch, med förstämda trummor och dämpade ljud från »gongong», spe¬
lades, var man gärna med. Redan i någon af de lägsta klasserna var
jag medlem i ett »litterärt» sällskap. Ungdomens bokauktioner, där nå¬
gon skolyngling var auktionist, hade stor tillslutning. Friluftslekarne
voro fortfarande bollkastning, hvartill kommo »hoppa hage», badning,
leka regemente», där flertalet voro befäl öfver endast några få menige,
eller om höstarna klass mot klass »slåss med löf», hvilket understundom
gick rätt hårdhändt till, då stenar blefvo inflikade i de löfsuddar, som
hopvirades o. s. v.
Bönen försiggick kl. 6,45. Lästimmarna voro 7—9 och 10—1 samt
en timmas eftermiddagslektion två dagar i veckan. Gymnastik, sang
och teckning voro äfven förlagda till eftermiddagarna. Skolrummen
höllos icke synnerligen varma. Det var sparsamt med veden, och jag
påminner mig, att jag från föräldrahemmets vedbodar mer än en gäng
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
