Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Undervisningsväsende - Språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vid 1812 års undersökning af läs- och skrifkunnigheten hos de
värnpliktige inom Östergötland befunnos 7 icke kunna läsa samt 18 icke
kunna skrifva.
Undervisningens yttersta mål inom alla områden är och förblifver
alltid att föra vårt folk framåt. Härtill bidrager äfven i betydande
mån den undervisning, som den värnpliktige erhåller under sin
tjänstgöringstid. Att den alltmer tilltagande tidningsläsningen bidrager till
upplysningens spridande, är tydligt.
Språket. Genom ökade och lifligare kommunikationer har en
närmare förbindelse de olika provinserna emellan kommit till stånd.
Därigenom och genom folkundervisningens uppsving har till en del de
säregenheter, som förefinnas i de olika provinsernas språk, minskats. Men
mycket finnes ännu kvar, särskildt i de från kommunikationerna mera
aflägsna bygderna. Det kan t. o. m. talas om olika sockendialekter.
Östgötaspråket bland menige man har alltid haft och har ännu en stor
benägenhet för förkortningar, vare sig genom vissa bokstäfvers
utelämnande eller genom flera stafvelsers sammandragande. Men detta är
gemensamt med andra provinsspråk. Ett tjockt uttalande af bokstafven
l är mycket vanligt, t. ex. tala i stället för tala. O-ljudet uttalas som
ett mellanting emellan å och ö, närmande sig mest det senare ljudet,
t. ex. hôning i stället för honung, där u äfven förbytts till i.
Slutändelsen a i vissa verber förbytas till ä t. ex. talä i stället för tala,
hvilken bokstaf vid verbets böjning äfven förekommer, t. ex. taläde i stället
för talade. Vokalen o utbytes understundom till u, t. ex. sufvit i stället
för sofvit. Slutartikeln n bortfaller ofta, t. ex. stufva i stället för
stufvan, där ordet g sedan gamla tider äfven blifvit förbytt till fv.
Bokstafven g förbytes understundom till k, t. ex. fråkte i stället för frågade,
u till o, t. ex. hogga i stället för hugga, i till e och o till e, t, ex.
fleckera i stället för flickorna o. s. v. Bokstafven h har förr tillsatts
framför vissa ord, särskildt sådana som börjas med vokal, men detta
förekommer nu icke vidare. Att uttalet i provinsens utkanter i någon mån
närmar sig grannprovinsens uttal, är förklarligt. Till och med i västra
Östergötland finnas likheter med Västergötlands folkmål, fastän Vättern
skiljer de båda provinserna. Östergötlands folkmål tränger äfven långt
in i Småland. Gränsen, intill hvilken östgötadialekten är förhärskande,
kan anses sammanfalla med stiftsgränsen emellan Linköpings och Växjö
stift. I norr sammanfalla östgöta- och närkesdialekterna med hvarandra.
För upptecknande af provinsens folkmål m. m. sammanslöto sig år 1898
en del personer i Uppsala. Dylika uppteckningar och undersökningar
hafva sedermera alltjämt fortgått inom olika delar af landskapet.
Bidrag härtill hafva bl. a. lämnats af Östergötlands forne hertig, konung
Oscar II, af länets landsting m. fl.
Hvad svenska språkets stafning beträffar, undergick densamma en
betydande förändring genom k. cirkuläret af den 7 april 1906. Men
denna föreskrifna nystafning har från många håll långt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
