Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Östergötlands museum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 oktober s. å. offentliggjordes äfvenledes i tidningspressen ett af kapten
R. författadt upprop, med anhållan om bistånd till åstadkommande af
ifrågavarande museum. Uppropet var undertecknadt af en hel del
framstående östgötar, hvilka R. därom anmodat. I detsamma omnämndes
äfven Östergötlands museiförening, hvilken var ämnad att utgöras af
dem, som tecknade sig för bidrag till museet. Styrelse hade Ridderstad
själf redan då utsett. Den bestod af landshöfdingen i länet som ordf.,
R. själf som vice ordf. samt fem ledamöter. Stadgar voro äfven af R.
författade, hvilka utsändes samtidigt som kallelsebref utfärdades, så att
endast de, som gillade dessa stadgar, skulle inskrifva sig som ledamöter
i föreningen. Uppropet upptogs med stor förståelse och med varmt
deltagande. Jämte vice ordförandeskapet hade R. förbehållit sig att
som intendent vårda samlingarna, och var i dessa sina egenskaper
oafsättlig, för så vidt han icke själf ville afgå.
Efter anhållan af förslagsställaren ställdes i november 1884 till
museets förfogande ett par rum i den s. k. slottsflygeln, som redan då
innehades af telegrafverket och delvis användes till telegrafstation.
Redan i mars månad följande år voro de insamlade föremålen ordnade
och tillgängliga för allmänheten. Den 9 april uppgingo de ständiga
föreningsledamöternas antal till 340, hvartill komma 41 tillfälliga. Men
denna lokal var snart otillräcklig. En hänvändelse gjordes då till
Östergötlands landsting att som lokal få begagna den lasarettet i
Linköping tillhöriga hospitalskyrkan. Det utskott, som förberedde denna
fråga, sade sig »ingalunda förbise det fosterländska arbete, som nedlagts
i bildandet och ordnandet af Östergötlands museum», samt insåg
»betydelsen af museets fortfarande underhåll och utvidgning» men afslog
förslaget och föreslog i stället ett årligt hyresbidrag. Landstinget
beslutade emellertid med stor majoritet att upplåta kyrkan (fig. 242),
med skyldighet att efter ett halft års uppsägning aflämna densamma
i samma skick, som den emottogs. Ehuru kyrkan, som var en år
1771 ombyggd gammal klosterkyrka, högst sällan eller aldrig
begagnades till gudstjänst, anfördes besvär från kyrkligt håll öfver detta
landstingets beslut. Det framhölls emellertid från museiintresserade
med skärpa »att ett museum af föremål från forna tiders odling och
förfädernas lif var ett lika godt sanctuarium som några dammiga
kyrkbänkar och en predikstol», och k. m:t synes hafva varit af samma mening,
då de anförda besvären lämnades utan afseende. Våren 1886 flyttades
sålunda samlingarna till hospitalskyrkan, där de dock endast delvis kunde
exponeras. En mängd föremål måste alltfort på grund af bristande
utrymme förvaras magasinerade.
»Under hela detta grundläggandets skede hade hvarken
museiföreningen eller styrelsen haft något sammanträde.[1] Man öfverlämnade med
fullt förtroende skötseln af det hela till v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
