Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Representationsfrågan i sitt tidigare skede - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
K. M:t hade vid denna tid framlagt ett förslag till representationens
omskapande, i hvilket ståndsfördelningen var borttagen, och den
allmänna valprincipen gjordes gällande. Men anledningen till denna adress
var, att nämnda k. förslag icke öfverensstämde med Östergötlands
reformvänners åsikt i afseende å valrättens tillämpning, där de ansågo,
att valrätten skulle utöfvas per capita och att således alla medlemmar i
samhället skulle tillerkännas lika rätt i lagstiftningen. Denna adress
var, då den öfverlämnades till konungen, undertecknad af 4,025
personer, hvaraf 800 af den arbetande klassen. De öfriga voro ämbetsmän
eller fastighetsägare, men uppgift om hvilka olika stånd undertecknarna
tillhörde saknas. Vid sällskapets sammanträde år 1849 dryftades åter
det representationsförslag, hvilket utgått från Stockholms
reformsällskap, och för hvilket man 1848 petitionerat hos k. m:t. Sällskapet
stannade efter en liflig diskussion nu vid det beslut, att valrätten borde
utsträckas äfven till den oberoende arbetaren, som genom sitt arbete
kunde försörja sig och ej stod under tjänstehjonsstadgan. Valen i
städerna ansågos böra ske omedelbart men å landsbygden genom
elektorer. Samtidigt valdes deputerade till ett större reformmöte i Örebro,
till hvilket Närkes reformsällskap inbjudit. Därtill valdes löjtnanten
K. F. Ridderstad, kaptenen G. von Post, Frängsäter, och den kände
författaren, med. d:r K. A. Wetterbergh. Suppleanter blefvo f. d.
riksdagsfullmäktigen Anders Nilsson i Åbylund, löjtnanten N. F. Bergenstråhle
och lagmannen F. K. Pereswetoff-Morath. Närmast kommo f. d.
riksdagsfullm. Anders Jonsson, Tuna, och majoren G. L. Hjort. Till
sällskapets bestyrelse valdes löjtnanten Ridderstad, borgmästaren F. Behm,
assessoren Hvasser, löjtnanten Bergenstråhle, häradshöfdingen P. A. Stuart,
notarien K. H. Wallberg, kronofogden Vikblad m. fl. Intresset för en
reform var fortfarande lifligt. Mötet i Örebro försiggick i juni 1849.
Många år gingo sedan, innan representationsreformen slutligen år
1866 vann seger. Under alla dessa år fortfor deltagandet inom provinsen
för den viktiga förändringen, alltjämt under Ridderstads ledning oeh
arbete.
Kyrkan. De friare åsikter i religiöst hänseende, som Gustaf III
hyllat, syntes taga en annan riktning under hertigen-regenten. Mot
slutet af 1700-talet utkom ett plakat, som långt ifrån kan klandras.
Det framhöll behofvet af en sann gudsfruktan och söndagens helgd samt
förbud för krogar invid kyrkorna m. m. Men de präster, som på
förnuftsgrunder bestridde den heliga skrifts dogmer, ogillades äfven.
Uppfattningen hos många af prästerskapet blef också alltmer trångbröstad, och en
del goda skrifter måste upphöra, bl. a. den under biskop Lindbloms
inseende i Linköping utgifna religiösa tidskriften »Journal för präster», enär
den blifvit misstänkt för neologi. Förhållandet under Gustaf IV Adolfs
tid inom svenska kyrkan företer föröfrigt föga af intresse. Den stora
mängden i Östergötland liksom å andra orter var van att iakttaga kyrklig
sed, att besöka gudstjänst och förhör, och därmed fortfor den. Under de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
