Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östergötlands Ansgariiförening stiftades, kommo äfven frireligiösa att
tillhöra densamma. Den frireligiösa rörelsen har sedan alltjämt gått framåt,
och ingenting har kunnat hindra framgången af den åskådning, som
främjar den enskildes rätt till frihet i religiös uppfattning. Till och
med fria nattvardsföreningar bildades, där lekmän utdelade nattvarden.
Men under det tjugonde seklets första årtionde har äfven statskyrkans
andliga verksamhet visat större lifaktighet än därförut. Prästerna hafva
därtill i sina predikningar blifvit mer praktiska och enkla, till fromma
för uppbyggelsens verkan. Konfirmationsundervisningen har fått en
mera praktisk prägel, så att katekesplugget fått gifva vika för en mera
personlig framställning af den kristna trosåskådningen.
Med det frireligiösas ordnande i verkliga församlingar dröjde det en
tid. Olika åsikter hade uppstått emellan de missionsföreningar, hvilka
höllo sig till den år 1856 tillkomna Evangeliska fosterlandsstiftelsen
med sin trohet mot den evangeliskt lutherska uppfattning den hade,
och de, hvilka anslöto sig till P. P. Waldenströms lärosatser. De
senare sammanslöto sig till en frikyrka med egen ordning, egna
predikanter och egna kyrkobyggnader, ehuru de till namnet stodo kvar i
statskyrkan. Namnet på denna förening blef »Svenska
missionsförbundet», hvars trosåsikter i åtskilliga afseenden voro olika statskyrkans.
Detta gaf anledning till en i Norrköping år 1877 stiftad förening,
»Svenska kyrkans vänner», till hvilken hörde såväl präster som lekmän.
Följden af dessa förhållanden blef en synnerlig oro, oklarhet och
upplösning i religiöst hänseende, hvarjämte antalet af dem, som besökte
statskyrkorna liksom de, som emottogo nattvarden i desamma,
minskades. Äfven döpelseakten förrättades af lekmän, och många barn döptes
icke alls. De okonfirmerades antal tillväxte, och personer funnos, som
utgått ur statskyrkan utan att ingå i annat kristet kyrkosamfund. De
frireligiöse uppdelade sig ock i olika mindre samfund, med hvar sitt
gudstjänsthus. Den waldenströmska trosåskådningen tillvann sig
alltfler anhängare, och Svenska missionsförbundet vann den största
tillslutning, men äfven andra meningar gjorde sig gällande, och nya åsikter
utbreddes.
Baptismen hade redan i början af 1850-talet börjat att vinna insteg
i Östergötland samt hade först sitt stamhåll i Hällestad och Motala. I
den förstnämnda socknen bildades församling år 1854 och i Motala 1856.
Sedermera tillkommo församlingar i Tjällmo 1858, i Regna 1859, i
Norrköping 1866, i Linköping 1869 o. s. v. Den 1 januari 1914 funnos inom
Östergötland 51 församlingar med 63 predikanter, hvaraf 25 ständiga,
ett medlemsantal af 4,019, söndagsskolor 118 med 5,491 barn och ett
antal af 38 kapell med ett värde af kr. 512,640.
Mormonismen trängde sig äfven fram under 1850-talet. Förtigande
månggiftet, prisade dess predikanter så mycket mer Saltsjöstaden som
ett paradis på jorden. Deras hufvudort blef Norrköping med mindre
anslutningar i Linköping och Motala. Men denna »religion» har aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
