Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Åkerbruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökning befinnas lämpliga för olika sjöar och vattendrag. Yid
hafskusten gifves undervisning i fiske och insaltning af fisk, och pris
utdelas för den bäst konserverade varan. Skärgårdsfisket är i allmänhet
mycket gifvande. Laxfiske bedrifves i Motala ström emellan Vättern
och Boren, i Vättern, Motalaviken, samt, ehuru i mindre skala, i Roxen,
Sommen, Lägarsjöarna och Svartån. Af öfriga fisksorter anses de bästa
vara Vätterns röding, Tåkerns lake, Glans braxen, Järnlundens och
Åsundens gädda och Asplångens gös.
Inkomsterna af länets fiske för år 1912 uppgifves till 566,000 kr.
På hushållningssällskapets bekostnad hafva under samma år utsatts
omkring 157,000 laxyngel i Motala ström emellan Vättern och Boren,
10,000 vid Borensberg, 10,000 vid Malfors, 10,000 vid Nykvarns
kraftstation, 20,000 i Svartån, 6,000 rödingsyngel i Västra Lägern, 15,000
harryngel i Svartån, 15,000 i Motala ström, 200 st. ensommarssutare i
Gärdalasjön och 700 i Välen, 3,300 ålyngel i Motala ström vid
Norsholm, 1,350 vid Motala, 1,350 i Åsunden och 600 i Stora Rängen.
Enskilda personer hafva planterat lax, harr, amerikansk bäckröding, sutare-
och ålyngel å 9 platser. Tanken på att förbättra fisket genom
anordningar, som befordra de vanliga insjöfiskarnas lek är i Östergötland
gammal. Redan 1761 meddelade borgmästaren i Linköping K. F. Lund
i vetenskapsakademiens handlingar en uppsats »om fiskplantering i
insjöar», däri han framvisade en metod att utkläcka abborrar och andra
insjöfiskar (ej lax) i med ris beklädda sumpar. L:s försök blefvo
sedermera afglömda, tills på 1850-talet fiskodlingsförsök åter började i vårt
land, hvarefter staten 1865 anlade Sveriges första laxodlingsanstalt.
Vid Finspång anlades 1890 på statens bekostnad en fiskodlings- och
sötvattenbiologisk anstalt med mindre dammar, afsedd till försöksstation
för dammkultur och sötvattenbiologiska undersökningar. Därjämte
omtalas Motala fiskodlingsanstalt.
I fiskodlingsanstalten vid Motala inlades hösten 1912 omkring 196,000
rom vattenlax, 100,000 rödingsrom och 350,000 sikrom. I enskild anstalt
vid kungsfisket i Motala inlades samma tid 112,000 laxrom för
kläckning, hvarjämte försålts 56,000 befruktad rom.
Af kräftor anses årligen fångas omkr. 25- à 30,000 tjog. Kräftornas
storlek äro nu betydligt mindre än förr, då kräftfiske icke var så vanligt,
och djuren alltså fingo växa till. Tjuffiske och olaga fiske af kräftor
är mycket vanligt.
Pärlfisket i Svartån är stundom rätt gifvande. Man har åtminstone
vid ett tillfälle under de senaste åren funnit en pärla, som betingat ett
pris af närmare 400 kr.
Biskötseln, som alltjämt gått utför, väckte åter intresse under
1800-talets senare del, då den började att återupplifvas. En biskötarförening
finnes inom länet.
Brännvinsbränningen var alltjämt till skada. Redan sedan länge
ingick brännvin allmänt i arbetarnas — såväl männens som kvinnornas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
