Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Åkerbruk - Bergsbruk och bruksdrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
27, rapphöns 30, morkulla 13, gräsand 72, knipa 1, enkel beckasin 2;
skadligt vildt: räf 12, gräfling 9, katt 9, ekorre 113, dufhök 7, sparfhök
12, vråk 2, falk 1, kattuggla 9, kråka 239, skata 65, nötskrika 18,
dopping 34, sothöna 1. Dessutom angifver skottlistan under rubrik diverse
skadedjur: kaja 35, sparfuggla 2, varfågel 1, törnskata 2, hvilka
samtliga anställa jakt på småfåglar. Igelkotten får nog äfven inrangeras
under rubriken »skadligt vildt», och af detta djurslag hafva här skjutits 5.
Sedan flera år finnes vid Ysunda äfven anderi.
Bergsbruk och bruksdrift. Järnindustrien i Sverige har under
1800-talet varit underkastad många förändringar, hvaraf en mångsidig
utveckling blifvit följden. Särskildt af vikt för järnhandteringen har
varit, att alla de inskränkningar, som genom förordningar förr varit
hämmande, under tiden upphört. Icke dess mindre hafva många på
hvarandra hopade ogynnsamma omständigheter bidragit till en förändring.
Många hafva därför ägnat sig åt mera lönande sysselsättning, icke minst
åt skogsbruk, hvilket haft att glädja sig åt ett betydande uppsving.
Namnet bergslag kvarlefver visserligen ännu men har numera icke
någon administrativ betydelse.
Ännu på 1820-talet försiggick järnmalmsbrytning vid en och annan
grufva i Vånga och Hällestad men på 1830-talet voro de nedlagda.
Andra grufvor, som omnämnas samtidigt, voro belägna i Gryt,
Konungsund, Kuddby, Mogata, Ringarum, Skällvik, Yxnerum och Ö. Husby.
Malmvinsten beräknades på 1830-talet i sin helhet till 15 à 16 tusen skpd
Andra grufvor bearbetades sedermera. Under åren 1842—46 var
malmtillgången i medeltal 12,044 skpd, men det var icke samma grufvor,
som alltjämt bearbetades. Det gjordes försök litet hvarstädes, och när
det icke vidare bar sig, upphörde arbetet eller flyttades till en annan
grufva. Nartorpsgrufvan i Skällviks s:n var numera den enda, som
beständigt användes. Den ansågs 1853 lämna omkr. 20,000 skpd,
hållande omkr. 70 procent. Den inom provinsen bekomna malmen användes
endast delvis vid ortens egna hyttor, hvartill kom annan från Utö i
Södertörn och från Närke. En del östgötamalm utfördes till järnverk
i Kalmar län, understundom äfven till Dalsland och Norrland. Ydre
härad hade myrmalm att afyttra till Brusaholms bruk i Småland. År
1866 bearbetades 5 grufvor med ett uppfordringsbelopp af 104,352 centner,
under 5-årsperioden 1876—80 ett antal af 2—6 grufvor med i medeltal
årligen 171,784 centner malm. Men grufvorna hafva under årens lopp
blifvit allt mindre gifvande, hvarför bearbetningen efter hand upphört,
så att år 1910 bearbetades endast Nartorpsgrufvan med en brytning af
4,560 ton berg och malm, hvaraf erhållits 1,182 prima skrädd.
Tackjärnstillverkningen upphörde under förra delen af 1800-talet vid
en hel del masugnar men var på 1850-talet i gång vid Finspång och
Borkhult, på det senare stället likväl endast vissa år. Tillverkningen
var i början af 1800-talet omkr. 2,000 skpd vid hvardera masugnen.
Järntillverkningen har sedermera varit ganska växlande, t. ex. 1866:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
