Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Bergsbruk och bruksdrift - Handel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Östergötland. År 1910 brötos ur den del, som är belägen i Östergötland,
46,271 ton berg och malm, hvaraf erhållits 25,932 ton för anrikning
afsedd produkt.
Kolmårdens marmorbruk har tidvis haft jämförelsevis större afsättning,
t. ex. år 1866 till nya operan i Paris o. s. v., men bedrifver i allmänhet
mest kalkbränning och tegeltillverkning.
Handeln. Länge fortgick handelsrörelsen under 1800-talet i de gamla
spåren, och det är först efter århundradets midt, som i samband med
det ekonomiska framsteget i allmänhet en lifligare handelsverksamhet
kan skönjas. Handeln idkas fortfarande mest i städerna. Handeln å
landsbygden tillkom genom näringsfrihetens utvidgande år 1864 samt
har sedermera betydligt utvecklats.[1] Någon skyldighet att förvärfva
burskap finnes icke från nämnda år för handelsmän. Efter
landthandelns tillkomst har i viss mån städernas minuthandel alltmer blifvit
begränsad till stadsbefolkningens egna behof. Däremot har i de större
städerna grosshandelsrörelse uppstått, där sådan icke förut fanns, såsom
i Linköping och Motala samt ökats i Norrköping, från hvilka platser
en stor del landthandlande inköpa sina varor. Landthandeln, som varit
till stor nytta för landsbygden, har dock medfört den olägenheten att
uppmuntra till öfverdrifvet anlitande af kreditsystemet samt att förleda
till inköp af obehöfliga lyxartiklar. Äfven hafva många blifvit
handelsidkare, som icke förstått att rätt sköta handelsnäring. Den ofta med
landthandeln förenade vin- och ölförsäljningen har icke heller varit
fördelaktig för landtbefolkningen. Äfven har klagats däröfver, att många
landthandlande olaga utskänkt brännvin, hvarom de likväl sällan
kunnat öfverbevisas. En annan följd af landthandelns tillkomst har varit
gårdfarihandelns förminskande. Schackerjudarnas antal har äfven
minskats. De gamla marknaderna hafva ersatts med kreatursmöten jämte
förutvarande eller nytillkomna torgdagar. Marknaderna hafva efter
hand försvunnit, och numera finnas inom länet endast Linköping samt
Skenninge häst- och remontmarknad i april, Åtvidabergs kr.-m. i
samma månad, Österbymo kr.-m. i juni, Skenninge m., som pågår mer än
en dag, i augusti, Linköpings hästm., Regna m. och Åtvidabergs kr.-m.,
alla i september, Skenninge häst- och remontm. samt Österbymo kr.-m.,
båda i oktober. I afseende å torghandeln är ett allmänt klagomål öfver,
att de till städerna ankommande landtmännens varor uppköpas i förväg
— emellanåt på vägen långt utanför stadssamhällena — samt därefter
af dessa uppköpare utförsäljas till fördyrade pris.
År 1900 erhöllo 163 personer rätt till gårdfarihandel, hvilka
använde 54 biträden. Sedermera har denna handel aftagit något på
grund af att endast välkända personer erhålla tillstånd samt sådana,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
