Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Olika samhällsklasser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NYA TIDEN.
596
Borgerskapet. Redan före 1866, då borgerskapet upphörde som riks¬
stånd, hade en och annan af adlig släkt inträdt bland borgerskapet
genom att ägna sig åt handel eller genom att vara ägare af någon
yrkesaffär. I Östergötland var det äfven som den förste adelsmannen
inom riket valdes till riksdagsman i borgarståndet. Borgerskapet inom
Östergötland sammanhålles numera egentligen endast genom inom dem
sedan olika tider bildade föreningar och kassor.
Bönderna eller den ursprungliga svenska befolkningen, från hvilken
stånden utgått, hafva från 1800-talets början och till den dag, som är,
hunnit att på ett bemärkansvärdt sätt utveckla sig eller växa sig starka,
samt intaga nu en samhällsställning jämngod med hvarje annan sam¬
hällsgrupps. Detta gäller visserligen egentligen de s. k. stor- eller herr¬
bönderna. Men detta är så mycket mer förvånande, som det ännu mot
slutet af 1700-talet mycket sällan förekom förmögnare bönder i Öster¬
götland. Men äfven de s. k. småbönderna och mindre arrendatorerna
uppträda i regel på ett hedersamt sätt. Och man skall ofta äfven
bland dem påträffa goda hufvuden med förmåga äfven utom jord¬
brukets skötande, såsom t. ex. i att skrifva tillfällighetsvers, kom¬
ponera eller i förmåga att handtera ett eller annat musikinstrument o.
s. v. Att bonden eller odalmannen länge var förbisedd, veta vi väl af
historien. Och ändock har Sverige aldrig kunnat vara utan sitt bonde¬
stånd. Jag vill anföra ett exempel, hur man ansåg en bonde här i
Östergötland ännu så sent som år 1836. Då Östergötlands enskilda
bank skulle grundas, voro en hel del personer samlade till sammanträde,
»mer än 50 af ridderskap och adel samt ståndspersoner», men äfven en
bonde var tillstädes. Öfver de närvarande uppgjordes och offentliggjordes
en förteckning, i hvilken alla uppräknades i bokstafsordning förutom
bonden Anders Nilsson från Abylund, som i förteckningen kom — sist
och efter en komminister, hvars namn började med Ö. Denne bonde
hade dock såsom riksdagsfullmäktig tillhört rikets ständer. Och detta
kunde ske endast 30 år före 1866 års representationsförändring!
Genom folkskole- eller folkhögskolebildning samt genom inhämtande
af kunskaper vid de allmänna läroverken har bonden vetat att höja sig.
Och därtill kommer hos det stora flertalet den kärnfulla bondekaraktären
med det medfödda klara och oförvillade omdömet och förståndet. De
flesta bönder i Östergötland äro till sin politiska uppfattning konserva¬
tiva, men äfven de liberala åsikterna hafva sina anhängare.
Som ett bevis på östgötabondens trohet mot sin konung och sin
kärlek till fosterbygd och fädernesland behöfver här endast nämnas
bondetåget till konungaborgen i Stockholm år 1914.
Bönderna äga nu en betydligt större del af Östergötlands jord än
tillförene, men äfven dessa börja alltmer att vilja draga sig från jord¬
bruket. Frågan har äfven varit före, huru bondeklassen skall kunna
bevaras, och jorden förblifva i de gamla bondesläkternas ägo. Under-
gräfvandet af den talrika bondeklass, som icke är själfägande utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
