Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya tiden - IV. 1800—1914 - Lefnadssätt, seder och bruk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1800—1914. 001
befälets sida lika öfver lag. Det stora flertalet begagnar kronans kläder.
Alla äro som jämnställda kamrater och all stånds- och klasskillnad är
bortfallen. Men så äro de också lika klädda, hafva lika arbete, behand¬
las lika, äta vid gemensamt bord lika mat och sofva på lika bädd af
halm. Det är en tid — denna tjänstetid — som genom sin klassutjäm¬
ning borde verka godt för framtiden.
Skärskådas de värnpliktiges uppfattning om tjänstgöringen, torde
det nog vara många, som anse vapenöfningama som ett nödvändigt
ondt. De hafva icke satt sig in i värnpliktens betydelse och den både
för dem själfva personligen och för fäderneslandet viktiga uppgift, de
hafva att fylla i och med värnpliktens utgörande. Hvarje värnpliktig
bör inom sig hafva den ansvarskänslan, att han bereder sig icke till
någon lek utan för det allvarligaste af allt här i lifvet: kriget.
Nykterhetssträfvandena hafva under senaste århundrade vid skilda
tillfällen tagit uppmärksamheten i anspråk. Ar 1800 utkom en ny
brännvinsförordning, som ansågs leda till en förbättring i superiet. En¬
ligt densamma fick i städerna brännas för hvarje man i 15—63-årsåldern
31,4 liter och för hvarje mantalsskrifven kvinna hälften däraf. Ar 1900
var medelsiffran för hvarje invånare omkring 8 liter. Ar 1809 frigafs
husbehofsbränningen, hvilket ökade dryckenskapen. Brännvin användes
allmänt och ansågs, måttligt njutet, hälsosamt. Ett rus ansågs bland
alla samhällsklasser såsom nära nog berättigadt och hos ungdomen såsom
duktigt. Sedermera hafva tillkommit åtskilliga brännvinsförordningar.
Det är ju möjligt, att de i sin mån bidragit till brännvinsbrukets min¬
skande, men hufvudsakligen är det likväl den folkmening, som skapats
genom behjärtade mäns uppträdande mot dryckenskapslasten samt det
upplysningsarbete som bedrifvits, hvarigenom man lärt känna alkoholens
skadliga verkningar, hvilka åstadkommit förbättring. Ännu återstår
dock mycket att göra. De frireligiösa, godtemplarrörelsen och blåbands-
föreningarna hafva sin goda andel i nykterhetsarbetet, öfverlåtelsen af
all brännvinshandel uteslutande åt bolag samt införande af det s. k.
motbokssystemet torde närmast föranleda till, att den ällmänhet, som
nödgas begagna bolagen som mellanhand, erhåller dåliga varor till höga
pris. Att äfven i Östergötland undantagsvis personer finnas, hvilka
begagna denaturerad sprit, antiseptiska blandningar, eau de cologne
m. m. som rusmedel, är bekant.
Hvad som särskildt väcker uppmärksamheten äro de storartade för¬
bättringar, som, i synnerhet på de senaste årtiondena, efter hand inträdt
i afseende å bostadsförhållandena. I städerna voro ännu på 1820-talet
och möjligen ännu längre fram en del mindre hus täckta med torf.
Hus med orappade väggar såväl inom- som utomhus finnas ännu vid
denna tid. Stenhus voro mindre vanliga. I Linköping var t. ex. den
i början af 1800-talet uppförda stora teaterbyggnaden uppförd af timmer.
Delvis voro t. o. m. ytterväggarna endast af bräder. I de större stä¬
derna Norrköping och Linköping få numera endast vid vissa gator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
