Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varit så blygsam i sina önskningar – men som aldrig
frivilligt givit, vad han är värd eller känner sig
vara värd.
Mac Logan har också blivit mycket förändrad efter
vårt långa samtal inne på laboratoriet. Att han
förut varit obehagligt berörd av kombinationen
robot-människohjärna har väl närmast hängt samman med,
att han egentligen är tekniker och inte så lätt som
en tränad biolog kan bortse från det känslobetonade
momentet, i det han arbetar med levande material,
det fordras ju mycken träning, innan man kommer så
långt, men när han så på en gång fick klart för sig,
vad det hela rörde sig om, att konsekvenserna av
dessa till synes ganska banala experiment inte bara
rörde verkningssättet och inre konstruktionen hos
ett mänskligt organ, hjärnan, utan, som den tolkades
av Tore, i själva verket rörde ett centralproblem,
vars verkningar sträckte sig över vida områden och
knappast lämnade något väsentligare vetenskapligt
problem orört, då blev han bokstavligen talat rädd,
Jag har sett rädslan i hans ögon. Det är rädslan hos
en gosse som fingrat på knapparna på en elektrisk
instrumenttavla och för sent upptäcker, att han fått
dammluckorna i en fors att öppnas och nu väntar på
att katastrofen skall inträffa.
Att det skall bli en katastrof, det är han övertygad
om, huru det skall gå till, kan han bara inte riktigt
föreställa sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
