Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brukar vi inte träffas förrän vid frukost, men när hon
började tala, förstod jag, att hon väntade på mig.
– Jag tänkte göra en morgonpromenad tillsammans med
dig, om jag får, sade hon.
Vi satte i gång, för jag hade naturligtvis inget
skäl att neka henne, rakt ut mot ett bambusnår, som
höjer sig över slätten på ett par kilometers håll,
inte för att vi hade något där att göra, men för att
det känns behagligare att gå med riktpunkt.
Hon gick ett halvt steg snett framför mig, och så
gingo vi flera hundra meter, varför jag hade god tid
att betrakta henne. Hon var klädd som hon vanligen var
på förmiddagarna, och när vi äro ute i marken: en vit
sportskjorta med nedvikt krage och smal urringning,
ärmarna uppkavlade till armbågarna, korta vita
knäbyxor, som lämna knäna bara och sportstrumpor, som
räcka på halva vaden. Vidare naturligtvis tropikhjälm
av flädermärg och en smal käpp med doppsko och
silverbeslag, som hon aldrig skiljs från, och som
hon nu under gången slog av grässtrån med, halvt i
distraktion och halvt för att hon inte fann ord för
vad hon ville säga. För det var tydligt, att det var
för att tala med mig om någonting, som hon valt att
göra denna morgonpromenad i mitt sällskap.
Irène tillhör avgjort de kvinnor, som kunna
bära manlig dräkt utan att se löjliga ut. Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
