Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hull är så knappt och linjerna så spänstiga och fasta,
att hon så klädd närmast gör intryck av att vara en
graciös, nätt och jämnt fullvuxen pojke, och jag
kände mig nästan som hennes äldre bror, som ville
vara henne till hjälp, om jag kunde. Jag frågade:
– Hur är det fatt?
– Jag ville tala med dig om Tore, sade hon. Hon
vände inte på huvudet utan talade rätt fram, vilket
kom hennes ord att klinga en smula främmande och
opersonliga. – Och om mig själv. – Så var hon tyst
några tiotal meter. – Jag börjar bli orolig för
Tore. Jag har aldrig någonsin sett honom gå upp i en
sak, som han gör nu, och jag trodde inte ens det var
möjligt. Det kan aldrig vara bra för honom.
Jag medgav, att han otvivelaktigt var hårt engagerad,
men var det överhuvud något att göra åt saken? Kunde
inte hon göra något, vem skulle då kunna? Och för
resten vad var det egentligen hon ville?
Hon gled undan för frågan.
– Du, som inte sett honom på länge, har ingen aning
om, huru förändrad han är. Det här är inte, som
när han vanligen håller på med sina arbeten. Det här
är en helt annan sak, som jag aldrig förr sett. Annars
arbetar han som i ett stegrat rus, hans vitalitet växer
undan för undan, som han skrider framåt, ända till dess
arbetet är avslutat, och då brukar han slappna av. – Jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
