Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vad-var-det-nu-han-hette, som föll från taket, inte är riktigt
död än utan lever kvar i roboten? Hur bär du dig åt
för resten för att göra robotpsykologi? Det är ju
uteslutet att göra några psykologiska experiment,
därför att du aldrig kan komma åt att studera hans
reaktioner för yttre påverkan, eftersom han inte har
några nervbanor, som leda in i hjärnan utan bara ut,
och för resten inte heller några sinnesorgan?
– Förr eller senare blir jag tvungen att ge honom
något sinnesorgan, sade Tore, ett öra eller ett
öga. Rent tekniskt är det nog inte omöjligt, men
saken kompliceras så oerhört av, att man inte kan
vara säker på att de högre centra, som samordnar
inåtgående och utåtgående impulser verkligen är
funktionsdugliga. Antag, att jag kan reta hörselcentra
eller syncentra, hur skall jag veta att de reaktioner,
jag får, inte bara är rent lokala reflexer? Därför har
jag tills vidare nöjt mig med att försöka tänka mig in
i saken rent teoretiskt: jag har försökt föreställa
mig, hur jag skulle känna det, om jag vore robot,
eller rättare om det vore min hjärna, som låg i
glasburken. Det är ju den klassiska psykologiska
metoden, om man önskar veta, hur en människa skall
handla i en viss situation: man tänker efter hur man
skulle handla själv.
Tores idéer bli faktiskt mer och mer fantastiska,
och ändå vet jag, att han aldrig brukar göra
saker utan att ha tänkt sig långt in i dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
