Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapitel 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Hur känns det att tänka sig som isolerad
hjärna? frågade jag. Sagolik upplevelse eller hur?
– För all del, Tore lät fullt allvarlig,
saken fordrar egentligen bara en långt driven
abstraktionsförmåga. Du abstraherar bort från det ena
efter det andra, ungefär som när du gick i skolan, du
minns kanske, att vi försökte föreställa oss "jaget"
en gång under en psykologitimme? Först sluter
du ögonen, så det blir mörkt, sedan tänker du dig
tussar i öronen, så det blir tyst, sedan föreställer
du dig, att du undergår succesiva amputationer undan
för undan, först benen, sedan armarna, sedan bålen,
sedan huvudet. När du hunnit så långt, har du hunnit
en bit av vägen.
– Fortsätt bara, vad finns det mera att bortse från?
– Det tillstånd, du nu har uppnått, är ungefär
detsamma som uppnås av varje patient i paralysie
générale i sista stadiet, när han inte längre
har kommunikation med yttervärlden, eller det
som indiska adepter uppnå i vissa former av
trance, jag tror de kalla det "kali-mudra". De äro
fullkomligt avkopplade från yttervärlden. Tyvärr ha vi
aldrig lyckats reda ut, hur en paralytiker har det, vilka
upplevelser han har i sin ensamhet. Och indiska yogi
påstå, att man inte kan beskriva tillståndet med ord.
Hur som helst är det nog ingen obehaglig tillvaro, utan
förmodligen tvärtom. För att komma fram till vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
