Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slappad, bjuder aftvungna håfvor; älskar man
åter att se naturen i dess ursprungliga glans, så
må man gå dit, hvarest hon ännu fri utvecklar sina
gigantiska krafter och gäckar ett tvinande slägtes
glesa ansträngningar till hennes kufvande. Finland
erbjuder kanske rikare än något annat land taflor
af denna art. Hvilken vexling af nejder, från det
jemna odlade kustlandet till upplandstrakterna
med sina svindlande höjder, sina ödsliga träsk och
sina moar, till hvilkas djup ingen stig leder, och
dit endast orren eller tjädern, sårade af lodet,
någon gång sträckt sin ensliga flygt! De flesta
resande från Europas kultiverade länder, som besöka
Finlands kuststräcka, skola föga finna den samma
afstickande från deras hembygd och med undantag af
klimat och språk återträffa nästan alla de föremål,
deras fädernesland ägde och utbredde för dem. Till de
högre upp i Finland belägna orterna åter skall väl
ingen främling komma, som kunde säga sig hafva sett
något dylikt förr eller ens något med dem likartadt;
så bestämdt tecknade, så skarpt individualiserade
äro de. Under det att by vid by och gård vid gård
utmed i synnerhet den södra kustvägen vittna om
befolkningens styrka, trefnad och seger, kunna på
vägarne inåt landet milssträckor tlllryggaläggas,
utan att ens skymten af en koja möter ögat, och ser
man efter långa färder en sådan, så hänger den på
sluttningen af en jättelik mo, eller sticker den fram
mellan de vilda lunderna kring ett halfgömdt träsk,
lik en främmande utväxt på naturens friska, storartade
stam. Det är dock äfven i våra skärgårdar någonting
vildt och eget, som ger dem en afstickande färg,
i synnerhet längre ut mot hafvet, och ingen skall
kunna vistas en tid i dessa nejder, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
