Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om nejderna, folklynnet och lefnadssättet i Saarijärvi socken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hans tillstädes varande vänner gjorde verkan. Han
antogs som kockspojke och tillsades, att den och
den dagen skaffa sin kista om bord. "Hvad tusan
skall jag göra med kista, då jag ingenting har att
lägga i kistan," var hans ganska sanna svar. Han
följde fartyget åt utan kista. Hans lott blef att
falla i sjön på Londons redd och drunkna på denna
sin första resa. Men han dog icke oberömd i sin
krets. Kaptenen tröttnade aldrig att vitsorda denna
menniskas utomordentliga förslagenhet, käckhet och
exemplariska förhållande, och mången gammal sjöman
bland besättningen svor högt vid sin hemkomst öfver
hans död. Anmärkningsvärdt är, att denne man, som
redan de första dagarne af färden fått byta sin
plats vid grötgrytan mot den i masttoppen, och som
sutit der i storm och oväder, lik en ekorre djerf
och fästad, skulle på en lugn redd, då fartyget låg
för ankar, som en drömmande famla fram och handlöst
tumla öfver bord. Men sådan är finnen. Faran, om
den blott aldrig så litet förställer sig, kan plocka
hjertat ur hans bröst, utan att han tar ett steg till
sitt skydd. Visar den sig åter öppet och hotande, så
kan man lita på, att han, mer än mången annan, äger
rådighet och krafter att undvika eller trotsa den.
Saarijärvi socken är full af naturskönheter och
har detta företräde gemensamt med de flesta orter
högre upp i landet. Ingenting kan imponera mäktigare
på sinnet än djupet af de omätliga ödeskogarne. Man
vandrar i dem som på bottnen af ett haf i en oafbruten
enformig stillhet och hör blott högt öfver sitt hufvud
vinden i granarnas toppar eller de skyhöga furornas
kronor. Då och då anträffas, lik en nedgång till
underjorden, en skogssjö, till hvars brådstupande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
