Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till författaren af "Svar till den gamle trädgårdsmästaren"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifvets väg, en hel omvändelse, och hennes varma
sträfvande till Gud är af honom icke förkastadt,
utan upptecknadt, henne till salighet.
Jag återkommer till mitt samtal med den gamle
tjenaren, från hvilken jag nog länge varit borta. Den
häftighet, den sinnesrörelse, hvarmed min aflidne vän
emottog upptäckten af sin dotters själstillstånd,
förekom mig främmande för hans karakter. Jag frågade
i anledning deraf, om hans förhållande mot den goda
flickan icke någon gång varit mindre mildt, än det
bort vara.
"Han var menniska," svarades mig, "och då han såg
sitt enda barn och sin ålderdoms glädje förstöras,
kan ingen undra, att hans sinne upprördes. Han hade,
så plägade han ofta säga, skickat sin blomma bort för
att uppammas i ljus, och man hade planterat henne
i eld; han ville se sin dotter ledas till Gud, och
man kastade henne handlöst fram, utan att betänka,
att hon måste krossas. Jag säger eder, herre, att då
detta folk ser en menniska, som lefver som andra,
är det dem, som om de skulle se henne gå på kammen
af ett kyrkotak. De frukta hvar stund, att hon skall
falla och ohjelpligen förderfvas; men de råka så utom
sig sjelfva af fruktan, att de ropa till henne, icke:
kom ned, utan: hoppa".
Ehuru jag önskat, att den gamle brukat mera blidhet i
uttryck, kunde jag dock icke neka, att hans liknelse
inträffade med verkliga förhållandet. Det är också
afgjordt, om man en gång antager, att ett återgående
stegvis från den vådliga, ställning, i hvilken
menniskan genom sitt naturliga affall befinner sig,
icke är annat än synd och skam, att man tillika
måste uppmana henne att göra ett språng till den
rätta punkten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
