- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Sjette bandet. Literära och strödda uppsatser /
244

(1870) Author: Johan Ludvig Runeberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till författaren af "Svar till den gamle trädgårdsmästaren"

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äfven då hon derigenom måste helt och hållet
krossas. Och med en sådan förstöring menar jag det
tillstånd, i hvilket menniskan råkar, om allt, som
omger henne i verlden, blir för henne likgiltigt,
vetande, krafter, sträfvanden och förhållanden
förlora sin betydelse och för henne likasom falla
bort och försvinna, och om hon sålunda antingen i sin
inbillning sofver en ljuf sömn i Gud eller, svigtande
mellan fruktan och hopp, arbetar ensamt med sig sjelf,
af längtan att en gång i honom få sofva. Just i
anledning af denna sista tanke frågade jag den gamle
mannen, hvad han mente om den oro för sig sjelf,
hvaraf den goda Rosa tycktes plågas, och den ängsliga
omtanke, hvarmed hon nästan uteslutande sysselsatte
sig, jag menar omtanken om, huru hennes räkning inför
den evige domaren en gång skulle komma att utfalla,
till hennes väl eller till hennes förderf?

"Hon var," svarade den gamle, "ett godt barn, och frid
vare med henne. Hon var vår glädje, likasom hon hade
sin glädje af att tänka på oss och för oss lefva och
verka. Ty jag kan säga, att också jag var för henne
kär. Sedan blef det annorlunda; hon hann då endast
tänka på sig sjelf. Det var icke hennes fel, det var
deras, som skrämde hennes oerfarna sinne och genom
fruktan lärde henne att bli lika egennyttig som de
sjelfva. Men," tillade han med en nästan triumferande
förtrytelse, "jag hoppas, att det skall gå dem så,
som jag hört, att det gått med en annan af deras
trosbröder."

Denna sista vändning i hans lynne och tal väckte
min nyfikenhet, och jag frågade, hvad som då händt
denne? "Det var," svarade han halft leende, "en
krigare, som drog ut i fält. När striden böljades,
öfverkom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:40:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/runeberg/6/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free