Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. GUNNAR.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
17. Granby, Orkestads sn, B. 13, L. 499, D. II, 148, Brate 1904:
þurstin × uk × raknfrir × þu ristu × stin × þina × iftir × biurn × i krnbu bruþur × kalfs × anum × ua[at • uikmuntr + ku]þ ihlbi × ons × ot uk × salu × bitr × þan × on karþ (i)
’Torsten och Ragnfrid, de reste denna sten efter Björn i Granby, broder
til Kalv. Honom angrep Vigmund. Gud hjälpe hans ande och själ bättre
än han förtjänte!’
18. Söderby, Orkestads sn, B. 1118, 4, L. 504, D. II, 147, Brate
1907: [ikiauor] lit raisa × stin × þaisa × iftir × kalf × fuþur × sin × a[uk × aftir × ikui × bruþu]r × sin × huk × iftir × ragnui × mu sina × nuilbi × kuþ × salu × þira × auk × kus × muþir ×
Vissa delar i behåll av denna inskrift äro ganska svårlästa, och
felaktigt är i B. 1118 ikui för ikul L. 504 och a i broþa, som jag
funnit vara r, samt miu som är mu, förkortning för muþur. Då
inskriften genom sin slinga och monoftongiska beteckning överensstämmer
med Gunnars-ristningarna, måste broþa vara fel för bruþ(u)r och uti
ikiauor kan o ej heller beteckna o-ljud, namnet är troligen felläst för
ikialtr Ingjald. Då den avlidne troligen nämnes som levande å 17),
torde ristningen vara nära denna i tid. Att den är något senare, ger
kanske förhållandet mellan den monoftongiska och diftongiska beteckningen
vid handen: stin, þira men raisa, ak (3 gg), dock även digraf i þaisa.
Övers.: ’Ingjald(?) lät resa denna sten efter Kalv, sin fader, och efter
Igul, sin broder, och efter Ragnvi, sin moder. Hjälpe Gud deras själ
och Guds moder!’
19. Skepptuna kyrka, D. II, 154: -ftir × fulkbiarn × sun × sin × sar × itaþis × uk × miþ × krikum × kuþ × ialbi × ans × otu —
’— efter Folkbiärn, sin son, som också avled i Grekland. Gud hjälpe
hans ande (och själ?).’ Jfr "också", 7) c).
20. Lövhamra, Skepptuna sn, B. 26, L. 518, D. II, 153, Brate 1907:
kitil × uk × brunkitil [ × ] þir × ristu × stin × þina × i [ftir] × ulf × i lukobri × faþur × s[i —] bi × ans × ot uk × sal — þir × bitr × þan hn × kirþitil.
’Kättil och Brunkättel, de reste denna sten efter Ulv i Lövhamra, sin
fader. (Gud) hjälpe hans ande och själ (och Guds) moder, bättre än
han förtjänte!’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
