Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 24. FOT.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
22. Lagga kyrka, Långhundra hd, B. 202, L. 569, D. II, 180, Brate
1914: þorkisl [au]k × þorstin auk × uibiarn × auk × olifr × [li]tu
× raisa × stin × eftir × þorbi[a]rn × faþur × sin "Torgisl och
Torsten och Vibjärn och Olev läto resa stenen efter Torbjärn, sin fader."
Ormstjärtens slut påminner om 3.
23. Broby, Fundbo sn, Rasbo hd, B. 546, L. 304, D. I, 249, O. v.
Friesen, Uppl. runst. 1907, s. 29, 1913, s. 49: þiakn × [a]uk × kunar
× raistu × staina × aftir × uaþr × bruþur × sin "Tjägn och Gunnar
reste stenarna efter Väder (Vädur), sin broder." Ormstjärten är
väsentligen som 3, ristningen antages av O. v. Friesen uttryckligen vara av Fot.
O. von Friesen, Uppl. runst. 1907, s. 28 ff. 1913, s. 47 ff. anser, att
Fot är en av Upplands produktivaste ristare, i det icke mindre än 50
inskrifter från Uppsalatrakten i norr till Stockholmstrakten i söder äro
huggna av hans mejsel, utan att han försett dem med sitt namn. Möjligt
är, att detta påstående är riktigt, det förefaller blott svårt att genom
jämförelse med de sju namntecknade av Fot (v. Friesen uppger blott fem
signerade) vinna sannolikhet för att hänföra ett så stort antal till denne
ristare. Ovan har jag icke vågat tilldela honom flera än som skett, om det
ock synts mig, att mången ristning gjorde intryck av Fots ristsätt utan att
detta kunde bevisas. Det torde vara bättre att härvidlag påstå för litet
än för mycket.
I Fots signerade ristningar finnes ingenting som hänvisar på historiska
förhållanden, de osignerade 13, 14 synas vara resta av sonsöner över
söner till Gunnlev, som fallit med Ingvar 1041, vilket väl skulle leda in
minst på 1060-talet, enligt O. v. Friesen 1913, s. 48 åtminstone 1065,
möjligen ett eller annat decennium senare. Å andra sidan fäster O. v.
Friesen, Uppl. runst. 1907, s. 28, 1913, s. 47 uppmärksamheten vid, att 18
G. Uppsala är rest av och över samma personer, som den av Asmund
signerade L. 186 G. Uppsala, vilket samband tyder på ett tidigare skede,
nämligen 1050-talet. Därmed överensstämmer också, att å ena sidan o
brukas som o-runa, å den andra, att r blott efter dentaler och i allmänhet
även efter andra konsonanter men efter vokal blott iftir 13, 14 utbytes
mot r; fallen efter icke dental kons. äro följande: 2 kulaifr men ock
rulaifr, 8 kulifr, 12 ormr, knakr, 11 tiarfr, ofaikr, 13 kulaifr, 22 olifr.
De gamla diftongerna motsvaras av diftongisk beteckning med följande
undantag: 2 sten, 3 stina, 6 stin, 8 kulifr, 9, 10 kuþluk, 12 þorstin
stin, hulmstin, 15 stina, 22 olifr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
