Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Andersens karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
HANS CHRISTIAN ANDERSEN
sliter man så förfärligt mycket ont, men sedan blir man
berömd. Tvärsäkerheten i hans ton gjorde nog sitt till
att övertyga modern, riktigt trodde hon icke på det, men
hon beslöt att tillkalla en spåkvinna, och denna förklarade,
att i framtiden skulle hela Odense illumineras för hennes
son. Då kunde modern ej längre neka, då fick han gå,
och gick gjorde han, med ungefär 25 kronor på fickan.
Underligare figur har sällan setts beträda Köpenhamns
gator. » Blekt hår, bleka ögon, långt magerlagt ansikte»
och långa dinglande lemmar, så beskriver en vän honom
långt senare. Han gick trösteligen fram till teatern vid
Kongens Nytorv, träffade där på sångläraren Siboni och
klagade för honom sin nöd: han ville nödvändigtvis in vid
teatern. Grät en liten vers gjorde han också förmodligen,
ty han hade aldrig långt efter tårar. Siboni blev
intresserad; just vid det tillfället hade han även middagssällskap,
och då är ju ofta hjärtat gästfriare än eljest. Han gav
honom lektioner. Men rösten gick bort i målbrottet. Nu
beslöt Andersen med den honom egendomliga
tilltagsenheten att bli dansör. Han hade sett en dansös, en
viss madame Schall, på Köpenhamns teater, han gav sig
icke, förrän han tiggt sig till ett rekommendationsbrev från
en i Odense bosatt boktryckare, som inom parentes aldrig
sett madame Schall, och med detta brev på fickan ringde
Andersen på hos henne, blev insläppt och framlämnade
sitt rekommendationsbrev.
–
Vilken förundran lär det icke ha väckt hos den
stackars dansösen, vilken icke riktigt visste, vad hon skulle
tänka, när denne unge man med sitt egendomliga yttre
bestormade hennes ömma hjärta att bereda honom plats
bland de lätta skaror, som befolka teaterns tiljor, när det
gäller att visa sig riktigt lätt på foten. Hon frågade, om
han hade någon särskild roll, som han tänkte på. Det
hade han. Han hade i Odense sett en balett Cinderella,
och dess roll ville han gärna utföra. Men han besvärades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
