Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3. Andersens karaktär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
HANS CHRISTIAN ANDERSEN
Andersen, mycket smickrad, men utan att vilja erkänna
det, frambragte tre skrockande ha, ha, ha i ett explosivt
skratt, som han omöjligt kunde tillbakahålla. Kvickheten
hos visorna var för övrigt av den anspråkslösaste
beskaffenhet. Vid Andersens englandsresa omtalade exempelvis
bordvisan familjens förhoppningar, att om Andersen skulle
återkomma med en engelsk miss (läs: på svenska missa),
så skulle familjemedlemmarna lova att bemöta henne på
bästa sätt, man skulle uppbjuda alla sina krafter, man
skulle både stryka henne på ryggen och klia henne i
nacken.
Andersen måste anlita samme Collins hjälp vid
överseendet av formen i sina sagor. Här ser man hans strid
mellan stoltheten och den barnsliga hjälplösheten. Han
var och ville vara despot över språket. Han ställde det
betonade ordet främst och drev denna från
stämningssynpunkt riktiga princip alltför långt. Som känslomänniska
hade han också fördom mot vissa ord som t. ex.
relativpronominet »som», vilket han i tid och otid ersatte med
det danska » de», och när han nu fick rättelser, kom han
i ett sinnestillstånd, som växlade mellan tacksamhet och
förtrytelse. Ena stunden var han knarrig, en dag efteråt
erkände han i varma ordalag sin tacksamhetsskuld för att
den nästa återtaga sin roll av anklagare, som beklagade
sig över, att han var martyren för andras dumma
fordringar. Varje kritikens pisksnärt eller blott det lindrigaste
tvivel på hans ofelbarhet gjorde honom i sådana stunder
utom sig. Han blev till den grad lätt sårad, berättar E.
Collin, att han vid familjens sammankomster nästan »varje
dag» någon gång försvann för att efter några ögonblick
återkomma, varvid han begagnat de få minuternas
frånvaro för att torka bort tårarna, och det var ändå ofta
omöjligt för vittnena till hans förödmjukelse att utgrunda
orsaken till hans misstämning. I alla händelser var denna
i allmänhet ögonblickligt övergående. Hans njutning av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
