Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Andersens sagovärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERSENS SAGOVÄRLD
23
ett för de stygga barnen utan bilder, varför de »sova
dumt» utan drömmar, är han icke en drömtomte så
vacker som en moders tanke, när hon sjunger sin vaggvisa
för sin halvsovande älskling, och alla erfara vi något av
den ljuva trötthetens barnarysning av välbehag, när vi
tänka oss denna lilla hypnotisör för barnavärlden.
Dylika förtjusande detaljer finnas överallt i sagorna.
Låt oss erinra om Tummelisa och hennes födelse. En
hustru, som ej har något barn, går till en häxa, och denna
ger henne en tulpan. När hon kysser blomman, springer
den upp med en knall, och mitt inne i blomman sitter en
liten flicka, en tum lång. Det är Tummelisa. Hennes
vagga blir ett grant lackerat valnötsskal, och hon leker
på bordet, där hustrun satt en tallrik, omkring vilken det
fanns en hel krans med blommor, som stucko sina
stjälkar i vattnet. Här flöt ett stort tulpanblad och på detta
satt Tummelisa och seglade från den ena sidan av
tallken till den andra. Kan man väl tänka sig något
näpnare? Hon hade två vita tagelstrån att ro med. Man
är sannerligen hemmastadd i feernas och älvornas
lilleputtvärld, när man kan dikta en sådan saga som denna.
Ej mindre barnsligt genealiskt är Andersens
återgivande av den högtidliga officiella världen och hans
godmodiga skämt med den formalistiska kärvheten i dess
ceremonier och ståt. Den gamle kungen i Reskamraten är
en högst olycklig far. Han har en stygg, förhäxad, men
bedårande vacker dotter, som fordrar, att hennes friare
skola gissa gåtor, som häxan lärt henne, och finner ett
nöje av att avliva dem, när de misslyckas. Den gamle
hedersmannen tycker synd om alla dessa olyckliga friare,
vilka, dårade av prinsessans skönhet, underkasta sig denna
livsfarliga examen, och han börjar att gråta, när Johannes
anmäler sig som friare, så att både äpplet och spiran falla
på golvet, och han måste torka sig i ögonen med
nattrocken. Och när så Johannes lyckas att gissa gåtan, upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
