Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Andersens sagovärld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
HANS CHRISTIAN ANDERSEN
för han sig, om ej precis så kungligt, så desto mera
uppsluppet mänskligt, ty han blir så överlycklig att han helt
enkelt beter sig som en pojke.
»Hejsan, vad gamle kungen blev glad! Han slog en
kullerbytta, så att det rök om honom, och allt folket klappade händerna. »
En sådan muntergök till kung, som å andra sidan
icke har långt efter tårar, är just en kung i barnens stil,
som de kunna förstå sig på. Lika bra kunna de också
förstå sig på den vackra, ädla prinsen i Svinvaktaren,
som får avslag på sitt frieri av den dumma, högfärdiga
prinsessan men förkläder sig till Svinaherde för att pröva
henne och förmår henne att sälja sina kyssar för
trolleksaker. Ty när han sedan straffar henne, är hans vrede
av samma slag som barnkammarens förvisningsdom och
hemmets skamvrå.
» Och så gick han in i sitt kungarike, låste igen dörren och
sköt regeln för.»
Därför att Andersen hade en sådan barnslig
känslonatur, som omsatte allt på känslans språk, just därför att
han var denna individ, detta original, kunde han bliva
tolken för barnahjärtat hos människan. Vi kunna icke
glömma hans historier, de inprägla sig på ett underbart
sätt i vårt minne, som om de vore dagboksblad ur vårt
eget liv, det är en värld av känslor, som de framkalla.
De kunna vara världsbilder i smått, en Iliad i ett nötskal
har någon sagt, men de äro tillika hjärtehistorier. De äro
världsbilder och samhällssatirer, men de äro tillika bikter,
som man eljest icke plägar finna ord för, när man skriver
offentligt, sådant som man icke kan framlägga, därför att
man icke vill vara uppriktig med sitt allra innersta. Att
Andersen kunde göra det, berodde därpå att han alltid och
allestädes bekände: fult och vackert, dumt och kvickt.
Stämningen och fantasin hos honom blir hans historia.
Därför sväller hans stämningsbild ut till att bli en världs-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
