- Project Runeberg -  Sagoskalden Hans Christian Andersen /
25

(1907) [MARC] Author: Hellen Lindgren - Tema: Verdandis småskrifter
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Andersens sagovärld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ANDERSENS SAGOVÄRLD
25
bild av otaliga liv, som erfarit detsamma som han, där
du och jag känna igen oss, därför läsa vi det och glömma
det aldrig. Varför hans sagor med så underlig makt gripa
vår håg, varpå beror det alltså? Därpå att han djupt i
sitt inre kände något rent personligt och aldrig tvivlade,
att hans känsla var rätt och genast utsade den och därigenom
blev improvisatören, som ej ens brydde sig om, att han
ofta blev den underlige, utskrattade och ensamme. Det
är också anmärkningsvärt att finna, hurusom Andersen,
Danmarks största naturbegåvning, likasom Bellman, Sverges
största geni, bägge gingo omkring bland sin samtid som
improvisatörer, barnsliga genier, föremål för andras undran
och förvåning. Sammanfatta vi hans karaktärs
egendomligheter, få vi en barna karaktär, som ger oss en nästan
fullständig bild av de olika egenskaper, som bilda
barnalynnet. Vi finna retligheten, som lätt förlåter, men alls ej
utesluter att i nästa stund brusa upp på nytt,
aprilväderslynnet, som växlar och ofta nog i sina växlingar
uppenbarar sig med en nästan sublim pojkaktighetens
våldsamhet, blygheten, som rent av flickaktig i sitt känslosvall,
dock icke utesluter känslan av sitt eget värde det är
med ett ord både barnets ytterliga känslighet, dess mjuka,
glada sinne, dess vackra trohet i tillgivenhet och
försonlighet jämte dess envishet i att vilja och oförmåga att
resignera. Och dock är det märkvärdigt nog hos honom
ingen oförmåga att liksom se ut över sig själv och se ned
på sin egen barnslighet och narraktigheten i sin egen
barnsliga natur. Han är därför den underbara blandning av
det reflekterande och impulsiva, som gör de största
diktarnas storhet
förmågan att vara på en gång barn och
man, omedveten och medveten.
-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Mar 5 17:57:50 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sagoskald/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free